13 juni. utan tid för avgipsning. Det var tur jag ringde så de upptäckte det nu åtminstone. De sa tre veckor.... Det är fyra. Hoppas inte gips kan växa fast eller mögla. Till och med hon på ortopedavdelningen tyckte det var för länge. Tack helgdagar och över- och glömda bokningar...
Tur jag har nån som behöver passas då och då så jag får sällskap. Hundtricket here we come.
Igår var det dags för lillhjärtat att träna på att åka buss.
Lagom längd: rödäng - stadshuset.
Så mamma och Layls gjorde sig en utflykt och samtidigt tänkte vi passa på så skulle mamma kunna hjälpa mig dammsuga det värsta, plocka ur diskmaskinen (ja, jag är bortskämd) och tejpa fast plastpåse så jag kunde duscha ordentligt (jo, jag tvättar mig ändå annars)
Startar dagen lugnt med armen i högläge och läste dagens bästa krönika, av Marcus Leifby om hur public service, i det här fallet SVT-sporten, håller på att utarmas mot de rika reklamkanalerna. Inget nytt i sig men så otroligt skönt att läsa orden i svart på vitt ändå på nåt sätt.
Älskar också att just han som jag börjat gilla mer och mer för sin journalistik när han hänger på twitter och ofta slänger lite käft som alla andra men sen helt plötsligt lyckas ta sig in och rapportera från "the Khan hearing" live i NY för några dagar sen. Och nu visar sig ha både hjärta och hjärna på rätt ställe. Och vågar skriva det.
I Umeå är det perfekt kite-väder. Undrar om jag kommer kunna få ens försöka ta upp den i sommar?
Har väldigt mycket tankar och åsikter kring det här med jobben.
Läst flera bra bloggar, krönikor och inlägg sedan igår, med anledning av debatten som uppstått.
Idag tog vi upp på kontoret hur man sköter sin sidoverksamhet, om man har någon. För det är helt ok att jobba med arkitektur mot prvatpersoner, kontoret tar bara företag.
För det är flera stycken som får sånna uppdrag och jag tillhör dem som tycker det kan vara kul att jobba lire extra och har fått en del förfrågningar. Men har tyck det ändå kännnts lite konstigt.... mrén det är alltså helt ok, on the record, vi har det i protokoll. (och det var inte jag som orsakade att det togs upp)
Dock måste man gå genom chefen.
Hello?! Hur fantastiskt är inte det??
Jag jobbar alltså på ett företag, med en chef, som tycker det är ok att jag driver min egen icke-konkurrerande verksamhet, bara han har inblick. Det är ju som att få äta kakan och ha den kvar. Hurra!
Annars har jag varit side kick idag till stackarn som får rita mina grejer nu.
Och ikväll har jag haft hudvårdsklass.
Förbi hos mampa (härligt ord va?! nysslärt mig) och där luktade det kanelbullar! Mmmm! Nu blir det kvällsfika!
Och alla ni som vill läsa mer krönikor om mode, bra bloggar, kritik mot bloggar och mode, intervjuer, foto, inspiration och populärkultur i största allmänhet på en riktigt snygg och proffsig sajt kan jag rekomendera min nya favorit RODEO
Fick ta mig en ordentlig funderare igår på nåt jag reflekterat över rätt länge, nämligen "blogosfären" och alla otaliga väldigt unga tjejer som bloggar om ofta mode och "med sitt stora intresse foto".
som fick bloggvärlden att reagera. Hon skriver om alla unga tjejer som bloggar och ser upp till de framgångsrika modebloggare som gjort sitt bloggande till business. Och får uppmärksamhet. Kallar det bekräftelsebehov. Drar dessutom alla över en kam, modebloggare med "dagens outfit"
Reaktionerna är blandade, självklart tycker blondinbella, som är utpekad i artikeln som en av de som inspirerar/lurar unga tjejer att tro att även de kan lyckas med (dvs tjäna mycket pengar på) sin blogg, i ett svarsinlägg att detta inte stämmer såsom Ann Charlott påstår att vi 80- och 90-talister skulle vara den minst samhällskritiska generationen och att entreprenörskapes-hypen håller på att ta oss till att bli som USA. Att det är på tiden att unga tjejer väljer själva vad de vill värdera.
Blondinbella har precis släppt ett nytt magasin, egoboost (ej läst, ska bli en omvärldsundersöknings-läxa) som är tänkt att peppa unga tjejer att våga tro på sig själva och att det går att lyckas med sin dröm om man bara vill och tror på det. Och jobbar hårt. För säga vad man vill om blondinbella men nog har hon jobbat för att ta sig dit hon är idag. Att hon hade turen att födas med en pappa som är entreprenör och jurist gjorde det lättare men det är inte han som gjort det, han har uppmuntrat och hjälpt. Precis som hon vill göra nu.
För att tjäna pengar på det, som bloggkommentatorerna skriver. Javisst. Hon är ju entreprenör och det där är hennes business.
Men visst, alla kan inte bli som hon och alla vill inte det.
Jag driver själv företag med syftet just att få unga såväl som gamla kvinnor att våga tro på sig själva och satsa på en egen karriär. Om det är det man vill. Men som bloggkommentatorerna också skriver håller jag verkligen med
"Undrar om Blondinbella tror att hennes tidning Egoboost kan "rädda" alla? Vissa tjejer kan säkerligen få sig en boost men långt ifrån alla. Alla vill inte bli en Blondinbella. Vissa vill bara ha ett fast jobb någonstans där de har trevliga arbetskamrater och trivs någorlunda. Bara det är en seger för vissa. Att finna en trygghet och ett lugn i ett jobb borde vara en rättighet, men det som skrämmer mig mest är att det ses som ett misslyckande av många i dag.
I ett samhälle där konsumtion och status är viktigare än någonsin, där alla skall kalla sig entreprenörer (även de som driver en sugig blogg och tjänar en krona på den i månaden), är jag rädd att vi är på väg att tappa fotfästet totalt. Vi förleds och tvingas blunda för vad som är viktigt i livet. Det är inte pengar och framgång. Hur mycket man än vill tro det."
Jag funderar ofta själv på mitt/mina karriärval och hur man bäst peppar unga tjejer.
Och jag läser många bloggar och jag kan förstå Ann Charlottes observationer, även om hon som en av mina favoritbloggare Avanna/Pyttis skriver att hon drar alla över en kam. Elin Kling är ju designer. Och vi ska inte glömma bort en som fått samma kritik även om hon inte blev känd som bloggare - Ebba von Sydow. Som också fick ta massa skit i början om att bara skriva om dyra handväskor och uppmuntra till konsumtion när hon faktiskt jobbat hårt och utbildat sig inom mode och jornalistikbranschen. Nu är hon om inte älskad så åtminstone accepterad och respekterad av (större delen vill jag påstå) svenska folket och gör kungabröllop och go'kväll i SVT.
Det här är en ny typ av bransch, men för ovanlighetens skull är det tjejer som driver den. Unga dessutom.
Det som skrämmer mig mest i bloggvärlden är hur otroligt många tjejer som bloggar, och vilka bloggar som blir mest lästa.
Man kan ha olika syften med sin blogg, kanske vill man bara uppdatera vänner och familj på hur man har det och vad man gör. Det kan funka bra, speciellt om man bor en bit ifrån. Eller så tycker man det är kul att skriva, som jag. Men jag tror inte nån kommer läsa min blogg och sen ringa mig för en krönika. Nehej.
Många unga tjejers bloggar handlar också mycket riktigt om dagens klädsel, livet på mellan- högstadiet och gymnasiet. Foto med mobilen. Videos. Utseendefixering. Miljoners reklam. Och det länkas hit och kommenteras dit, alltför att höja statistiken på antalet läsare. Och kanske kanske får man betalt eller ett s.k. sponspaket för produktplacering.
Men det kommer inte hända speciellt många.
Självklart är många duktiga och alla måste börja nånstans.
Önskar bara att fler hade mer innehåll och vågade skriva om annat. Något konkret. Det måste väl vara så att det finns unga tjejer som älskar musik, motorcross, hästar, simning eller nåt annat?
Eller är det bara så att det blivit så att de som är intresserade av mode och foto till större andel bloggar, medan de som har andra intressen utövar just dem?
Som Zlatan. Han sysslar bara med fotbollen, knappt intresserad av intervjuer eller tjäna pengar på reklam. Han blev ju också framgångsrik.
Varför kommer jag inte på någon kvinnlig motsvarighet?
Har de största kvinnliga idolerna idag, och de "mest framgångsrika" blivit blondinbella, sofi fahrman, carolina gynning mfl?
Och om man vänder lite på det, vad är det för skillnad på att vilja bli framgångsrik/leva på det man gillar/syssla med något man tjänar pengar på?
Det gör ju Zlatan.
Värderar jag min famlj lägre och har "mindre viktiga saker i livet"-liv för att jag tjänar pengar på mitt intresse?
På hösta volym peppar jag mig igenom städ och andra nödvändigheter så gott det går. Lätt vilja tycka synd om sig själv men för det första är det inte så jävla synd om mig och för det andra så hjälper det inte.
Det här är som tortyr. ALLT jag vill gra involverar högerhanden, två händer, en finmotorisk hand eller åtminstone stöd av en hand. Men efter läkarkonsultation så vsade det sig att jag absolut nte får vrida armen inne i gipset. Så jobba är i princip uteslutet. tillika sitta vid datorn förutom skriva ett ord i timmen typ.
otroligt nyttigt för psyket det här.
men besök imorrn så jag är motiverad att kämpa idag och städa. ska dessutom försöka hålla mig vaken hela dan så kanske jag sover bättre inatt.
wow - fick just bekräftat att det verkar gå "gilla" min företagssida på fb även om man inte är vän med mig (än)
då gör vi en liten tävling, man måste nämligen ha minst 25 "gilla" för att få enn ordentlig adress att länka med så för att få en extra kickstart lottar jag ut en liten goodiebag med produktprover bland de 25 första!
sidan heter Stella Amorosa vilket är namnet på det team med mig och de tjejer jag coachar och innehåller framförallt uppdateringar och inbjudningar till kundevent, make up-kvällar, SPA och andra specialteman men givetvis får man gärna vara med även om man inte bor i umeå eller är kund ännu.
såhär gör du:
1) klicka på "gilla" Stella Amorosa via rutan här i bloggens sidfält eller direkt i detta inlägg (OBS ej "gilla" själva inlägget, det gills inte)
kommer lite längre inlägg ikväll, varit en händelserik dag men jag har ont armen men ska passa på städa förrådet lite för vi har en container på gården. (ska få hjälp av grannar)
Måste bara visa detta, tycker det är så sjukt bra!
tävling om typ snyggast ben vinner - så sorgligt. men gissa vem som leder? jo, natasha blomberg, känd jämställdhetsbloggare Lady Dahmer som visar hur de allra flesta ser ut. Hejja!!!
Hemma i läggan äntligen också, även om det är skönt bli lite ompysslad.
Dags ta tag i lite försäkringsgrejer å sånt idag, gå in på jobbet en sväng och kolla läget men först en infoträff för nätverket för ambassadörerna för kvinnligt företagande.
Dags sätta igång, går inte flygande fort klä på sig precis. Tiden kortas lite av att urvalet begränsas till stooooora ärmar/linnen, byxor utan svåra knappar etc. Smink är inte heller så aktuellt, fixa håret en omöjlighet.
Så var d slut på d roliga. Fasen skulle detta va bra för?? Ont som rackarn i armbågen å lika bra kolla upp innan helgen. För lågt blodtryck för att få gå själv och blir skjutsad mellan akuten och röntgen i rullstol. Tänker att d kunde varit värre.
Hittills har jag klarat av massa fredagar den trettonde. Till och med flugit Ecuador-Colombia en fredag den 13 med "vi kan inte starta i tid, vi har fel på motorn så vi måste kolla." en stund senare "nu har vi kollat och vi flyger ändå".
Fick en sjukt rolig nyhet igår. Helt egoistisk så ni kan sluta fundera på om det är nån kompis som väntar bebis eller så.
Jag sitter så sjukt bra nu. Vi möblerade om igår i vårt kontorslandskap för vi får fyra nya kollegor till veckan.
och från att ha suttit med ryggen och skärmen mot korridoren sitter jag nu avskärmad med lätt överblick över allt som händer. Har varit så koncentrerad idag att jag höll på glömma äta lunch.
Testat företagspresentationen på kollegorna här och fick supergulliga kommentarer och feedback.
Nästan så man kan unna sig va lite stolt över sig själv.
Dessutom har min glassmaskin anlänt och jag ska äta på kinarestaurang med min spanska-(f.d.)klasskompis.
Hade tre middagsinbjudningar ikväll, hur lyx är det?
Och longboarden är en succé. I helgen blir det åka av. Ska åka ända till rodang och hälsa på trollen och Layla.
Stod på starta-eget-dagen på Idun idag, här i Umeå.
Mycket folk och träffade tre ambassadörskollegor och två från almi. Spännande och peppande.
Sånna här dagar älskar jag att bo i umeå, när jag kan fara fem i sju på morgonen utan ytterkläder till träna och köra ett pass och vara färdig strax efter åtta.
Och solen strålar fortfarande.
Så var det det här med foto då... Var inte bara jag som var lite nojig över det visade det sig idag.
Alla har proffsfotograf.
Såå.... jag får väl försöka utnyttja mitt lilla bloggnätverk, vilken bild ska jag ta?
(till en broschyr, kommer va en pytteliten bild, men vips dyker den väl upp på hemsidan för oss ambassadörer också m.m.)
Skriv i kommentaren vilket nummer du tycker! Jättetacksam för hjälp!
Höll på glömma, jag är ju på vinst-stigen och var så sugen på en tygkasse från avanna.se som var slut då jag beställde... Skulle passa mig i mitt jobb perfekt!
Går både för och emot som jag jobbar, beroende på hur man tolkar det... Framförallt gör man ingen history om man rättar sig i alla genusformer och stereotyper för hur en kvinna ska vara.
Då hade t.ex. inte min moster haft körkort, jag hade inte haft något extrajobb och Peggy Olsen hade varit sekreterare.
Knep och knåp, sitter och försöker få till lite marknadsföring på facebook.
Märket jag använder vid mina hudvårdskonsultationer och även som verktygslåda för att hjälpa kvinnor till en ny fristående karriär finns nu på facebook och jag har tänkt på det länge och tyckte det var dags att göra en sida.
Så istället för att gruva och vänta och fundera och fixa till den så lägger jag ut den på en gång, så får den uppdateras så småningom.
Har köpt mig en ritplatta. En sån så man kan rita direkt in i datorn med.
Velat ha en sån länge, och inspirerad av Garderobsgrubbel&Byråbekymmer , less på att scanna-printa-scanna-printa-kopiera-fota etc. för att få till bra bilder köpte jag mig en i samma veva som jag gick och köpte en radio till skrivbordet på jobbet.
Var dock inte helt oväntat mycket svårare att få snyggt än jag trott/hoppats. Men skam den som ger sig.
Har just precis skrivit ett mejl med alla svordomar jag kan till de stackarna som förgäves försöker hjälpa mig med bokföringen och så ser jag en kommentar här.
JAG HAR VUNNIT EN GLASSMASKIN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!