Resfeber!
Halleluja.... sicken resfeber jag har. Den är nog på gränsen att få kallas ångest.
Ändå längtar jag och jag är inställd på det här både mentalt och praktiskt. (Kanske inte riktigt fysiskt, min ryggsäck känns jättetung..)
Projektet är färdigt, till och med opponeringen har jag fått in, trots att jag redan var godkänd. Ansökningar om praktik till sommaren är skickade, sagt hejdå till alla för en tid framöver etc.
Men ändå... som jag gruvar.
Och bara för det så är det strålande vinterväder här idag och jag känner inte alls för att åka precis nu. Jag skulle gärna ladda lite mer. Och ändå vill jag komma iväg. Har varit på spanskakursen i helgen och där har många varit i sydamerika och är jätteavundsjuka och tycker det ska bli jättekul för mig och så. Och flera av kvinnorna har varit där, själva, som volontärer m.m.
Min lärare är från Bogotá i Colombia och sa att jag skulle hålla kontakt med henne och speciellt när jag ska till Colombia i en vecka för hon har familj där som jag kan få träffa.
Sånna är de sydamerikanerna. Kanske inte alla dock.
Jag är lite skraj för de som inte är så. Men vanliga försiktighetsåtgärder och att kunna språket, mer kan man inte göra.
Man kan ju alltid ha otur.
Men nu när jag äntligen känner mej ledig hade jag önskat att få visa upp den sidan ett litet tag åtminstone. Leva lite i det. Njuta av att projektet är klart, att det börjar bli ljusare, njuta av att få bo hemma (det har jag inte gjort hela tiden men nu har jag redan hemlängtan)
Men det är ofta fint väder när jag ska åka iväg och det är fint att få lämna Umeå så. Då har jag något att se fram emot när jag kommer tillbaka också.
Så framöver blir det resebloggen jag skriver på, så kan alla som vill följa den och hålla kontakt så. Har ju ingen aning om internettillgång så det kan bli sporadiskt.
Sköt om er!
Hasta luego!
Ändå längtar jag och jag är inställd på det här både mentalt och praktiskt. (Kanske inte riktigt fysiskt, min ryggsäck känns jättetung..)
Projektet är färdigt, till och med opponeringen har jag fått in, trots att jag redan var godkänd. Ansökningar om praktik till sommaren är skickade, sagt hejdå till alla för en tid framöver etc.
Men ändå... som jag gruvar.
Och bara för det så är det strålande vinterväder här idag och jag känner inte alls för att åka precis nu. Jag skulle gärna ladda lite mer. Och ändå vill jag komma iväg. Har varit på spanskakursen i helgen och där har många varit i sydamerika och är jätteavundsjuka och tycker det ska bli jättekul för mig och så. Och flera av kvinnorna har varit där, själva, som volontärer m.m.
Min lärare är från Bogotá i Colombia och sa att jag skulle hålla kontakt med henne och speciellt när jag ska till Colombia i en vecka för hon har familj där som jag kan få träffa.
Sånna är de sydamerikanerna. Kanske inte alla dock.
Jag är lite skraj för de som inte är så. Men vanliga försiktighetsåtgärder och att kunna språket, mer kan man inte göra.
Man kan ju alltid ha otur.
Men nu när jag äntligen känner mej ledig hade jag önskat att få visa upp den sidan ett litet tag åtminstone. Leva lite i det. Njuta av att projektet är klart, att det börjar bli ljusare, njuta av att få bo hemma (det har jag inte gjort hela tiden men nu har jag redan hemlängtan)
Men det är ofta fint väder när jag ska åka iväg och det är fint att få lämna Umeå så. Då har jag något att se fram emot när jag kommer tillbaka också.
Så framöver blir det resebloggen jag skriver på, så kan alla som vill följa den och hålla kontakt så. Har ju ingen aning om internettillgång så det kan bli sporadiskt.
Sköt om er!
Hasta luego!
