Kungsledenrännet 2011
Efter några dagars frånvaro är jag nu tillbaka i bloggosfären.
Inte hänt speciellt mycket gissar jag. Själv har jag befunnit mig i princip i radioskugga periodvis, men tack vare mitt nya arbetsredskap från apple (läs iphone, tack chefen!) så har jag ända kunnat följa med en hel del. Dock inte blogga, måste hitta en app för det. För mycket att berätta har det allt varit.
Men egentligen ingen tid eller prioritet för just bloggande.
Fredagen spenderades i vilhelmina på jobbmöte, därefter en gratisbuss till sorsele och sist men inte billigast, ammarnäsbussen.
Försökte säga "27 men jag ser väl ut som 25!?;)" vilket alltid brukar funka. Funkar inte den så funkar inte kortmaskinen.
112 kr.
Jag vill ju inte köpa hela bussen!?
Hur funkar prissättningen egentligen?
Men har man väl tagit sig dit har man inte så mycket val.
Nåväl, lördagen var vigd åt Kungsledenrännet 2011. Som funktionär vid syterskalstugan för andra året i rad.
Förra årets stora problem var all utrustning som pajade längst ner i backen från skalet.
I år var problemet nåt helt annat.
Storm.
Ja.
Det var dramatiskt.
Huvvaligen vad det blåste. Redan när vi körde upp halv sex på morgonen (det är drygt fem mil från Ammarnäs, alltså närmare Hemavan) så blåste det så skotern krängde lite. 12m/s mätte vi upp i medel.
Så sköt man på starten en timme.
Nån for upp och försökte mäta vind och kolla sikten (!) uppe på skalet. 15 m/s. I snitt.
byarna var lätt 20 m/s.
Jag kunde på riktigt luta mig mot vinden. Som man alltid fantiserat om.
Jag kunde på riktigt luta mig mot vinden. Som man alltid fantiserat om.
Halv elva startade iallafall loppet och ca 1,5 h senare (ganska precis faktiskt) så kom första paret åkare.
Fler och fler passerade och tyckte väl att vädret inte var fantastiskt men att det funkade. Och de hade passerat det värsta.
Vi hade det jobbigare med "avprickningen", eftersom alla papper blev blöta och höll på blåsa bort, kommunikationsradion funkade bara ner till ammarnäs och inte till de andra kontrollerna. Man hörde ingenting så vi fick placera sekretariatspersonen med radio i en skoterpulka och oss andra utanför och springa med lappar dit.
Att ställa fram pappersmuggar med sportdryck och vatten var bara att glömma. Det var bara att hälla upp eftersom.
Fler och fler par bröt och fick sätta sig i stugan.
Fler och fler gick in för att värma sig och hoppas på lite lättnad i ovädret.
Det bara tilltog.
Till slut tog fjällräddningen och tävlingsledningen beslut om att avbryta tävlingen där för de som var kvar. Ingen fick fortsätta från syterskalet, hur gärna man än ville.
47 skidåkare behövde fraktas hem från fjället.
Antal skotrar: inte så många.
Vi var inte alls beredda på så stort antal "brytare" därifrån. Sjukpulkan gick iväg, alla skoterpulkor med kapell fylldes med de skidåkare som var värst nerkylda, väntat längst etc.
Vi försökte gå efter nån slags turlista men hur lätt är det i ett sånt läge?
Vi försökte lokalisera alla som gått in i stugan utan att bli avprickade (aldrig heller hänt förr att någon gått in i stugan. Därav stod avprickningskontrollen lite för långt ner i spåret)
Alla hittades förutom ett lag.
De var avprickade vid kontrollen innan, viterskalstugan. Hade vi missat dem eller hade de aldrig kommit fram?
Vi skickade en skoter till tärnasjöstugan för att se om de var på vägen eller om de möjligen passerat där.
Alla hoppades att vi gjort en miss. Men hela tiden tänkte man att om det inte var så, så tar det en jäkla tid att åka ca 1,5 mil åt och fram för att rapportera och SEN rycka ut fjällräddningshelikoptern.
Som tur var kom ett samtal från Tärna, de hade satt sig på en skoter och åkt tillbaka, utan att meddela. Fy skäms.
Så gör man bara inte.
Men det var ett krisläge med hårt fjällväder som man inte riktigt kan vara förberedd på. Eller förberedd kan man vara, men man kan inte förvänta sig att nästan 150 skidåkare ska tänka riktigt klart.
Karavanen drog iväg och själv hade jag ingen pulka men en plats på skotern. Dock fick vi inte ta skidåkare på skotrarna eftersom de inte hade kläder, var kalla och svettiga och hade åkt 3 mil och det är fem mil på skoter till ammarnäs. Det tar ca 2 h.
En person hade vindjacka och täckbyxor med sig i sin säck. Min chef.
Så han fick åka med mig och vi tog oss ner till byn.
Där fick jag permis att åka hem eftersom det vore mer riskabelt och ganska slösigt att köra tillbaka totalt 11 mil för att kunna ta en funktionär på skotern.
alternativt åka hem och hämta kläder och skeppa.
Men en vända till fick de hem alla. Moster och kusin var de tappraste funktionärerna som höll ställningarna och väntade till sist. Lånade ut sina skoterkläder gjorde de också. Kring 22-tiden på kvällen var de tillbaka.
Har aldrig varit så trött som när jag kom hem och åt och la mig i soffan. Helt slut.
Trots det gick det ändå bra och de flesta var nog rätt nöjda med arrangemanget ändå och accepterade att fjällväder är sådär.
En som gjorde det bra var kusin Lars som återigen genomförde ett långlopp med bravur.
Han verkade inte alls slut.
6.39 och tyckte att "vasaloppet var värre"....
Kommentarer
Postat av: Erika
Vilket drama! Jag skrattade högt åt "Jag vill ju inte köpa hela bussen!?" Typisk Johanna kommentar =)
Postat av: Erik
Måste få fråga om vädret. Jag var en av åkarna (nr108). Vi gick bara in och tog på oss vindjacka och bytte handskar för att sen fortsätta. Men var vädret ungefär lika hela tiden eller blev det sämre med tiden? Eftersom många av de som kom in då vi gick ut upplevdes mer isiga.
Postat av: Johanna Westberg
Hm... minns inte hur tidigt ni passerade, men nån halvtimme efter första paren passerat blev det värre och värre. Redan vid start blåste det ca 15m/s i snitt uppe vid skalet, med byar uppemot....!?
Ägnade oss åt att lokalisera alla deltagare och tänkte faktiskt inte på vilken tid exakt som loppet avbröts men då hade det blivit värre och värre storm.
Men ni som passerade hade tur för sen blev det bara bättre vad jag förstår och att resten av loppet var helt ok. och kanske många fler hade kunnat genomföra, men risken för att bli nedkyld eller hamna vid sidan av spåret utan sikt eller täckning i den stormen gjorde att fjällräddningen avbröt.
Trackback
