Glad Påsk
Ägnar mig åt lite annat än att blogga för tillfället.... 
Kungsledenrännet 2011
Efter några dagars frånvaro är jag nu tillbaka i bloggosfären.
Inte hänt speciellt mycket gissar jag. Själv har jag befunnit mig i princip i radioskugga periodvis, men tack vare mitt nya arbetsredskap från apple (läs iphone, tack chefen!) så har jag ända kunnat följa med en hel del. Dock inte blogga, måste hitta en app för det. För mycket att berätta har det allt varit.
Men egentligen ingen tid eller prioritet för just bloggande.
Fredagen spenderades i vilhelmina på jobbmöte, därefter en gratisbuss till sorsele och sist men inte billigast, ammarnäsbussen.
Försökte säga "27 men jag ser väl ut som 25!?;)" vilket alltid brukar funka. Funkar inte den så funkar inte kortmaskinen.
112 kr.
Jag vill ju inte köpa hela bussen!?
Hur funkar prissättningen egentligen?
Men har man väl tagit sig dit har man inte så mycket val.
Nåväl, lördagen var vigd åt Kungsledenrännet 2011. Som funktionär vid syterskalstugan för andra året i rad.
Förra årets stora problem var all utrustning som pajade längst ner i backen från skalet.
I år var problemet nåt helt annat.
Storm.
Ja.
Det var dramatiskt.
Huvvaligen vad det blåste. Redan när vi körde upp halv sex på morgonen (det är drygt fem mil från Ammarnäs, alltså närmare Hemavan) så blåste det så skotern krängde lite. 12m/s mätte vi upp i medel.
Så sköt man på starten en timme.
Nån for upp och försökte mäta vind och kolla sikten (!) uppe på skalet. 15 m/s. I snitt.
byarna var lätt 20 m/s.
Jag kunde på riktigt luta mig mot vinden. Som man alltid fantiserat om.
Jag kunde på riktigt luta mig mot vinden. Som man alltid fantiserat om.
Halv elva startade iallafall loppet och ca 1,5 h senare (ganska precis faktiskt) så kom första paret åkare.
Fler och fler passerade och tyckte väl att vädret inte var fantastiskt men att det funkade. Och de hade passerat det värsta.
Vi hade det jobbigare med "avprickningen", eftersom alla papper blev blöta och höll på blåsa bort, kommunikationsradion funkade bara ner till ammarnäs och inte till de andra kontrollerna. Man hörde ingenting så vi fick placera sekretariatspersonen med radio i en skoterpulka och oss andra utanför och springa med lappar dit.
Att ställa fram pappersmuggar med sportdryck och vatten var bara att glömma. Det var bara att hälla upp eftersom.
Fler och fler par bröt och fick sätta sig i stugan.
Fler och fler gick in för att värma sig och hoppas på lite lättnad i ovädret.
Det bara tilltog.
Till slut tog fjällräddningen och tävlingsledningen beslut om att avbryta tävlingen där för de som var kvar. Ingen fick fortsätta från syterskalet, hur gärna man än ville.
47 skidåkare behövde fraktas hem från fjället.
Antal skotrar: inte så många.
Vi var inte alls beredda på så stort antal "brytare" därifrån. Sjukpulkan gick iväg, alla skoterpulkor med kapell fylldes med de skidåkare som var värst nerkylda, väntat längst etc.
Vi försökte gå efter nån slags turlista men hur lätt är det i ett sånt läge?
Vi försökte lokalisera alla som gått in i stugan utan att bli avprickade (aldrig heller hänt förr att någon gått in i stugan. Därav stod avprickningskontrollen lite för långt ner i spåret)
Alla hittades förutom ett lag.
De var avprickade vid kontrollen innan, viterskalstugan. Hade vi missat dem eller hade de aldrig kommit fram?
Vi skickade en skoter till tärnasjöstugan för att se om de var på vägen eller om de möjligen passerat där.
Alla hoppades att vi gjort en miss. Men hela tiden tänkte man att om det inte var så, så tar det en jäkla tid att åka ca 1,5 mil åt och fram för att rapportera och SEN rycka ut fjällräddningshelikoptern.
Som tur var kom ett samtal från Tärna, de hade satt sig på en skoter och åkt tillbaka, utan att meddela. Fy skäms.
Så gör man bara inte.
Men det var ett krisläge med hårt fjällväder som man inte riktigt kan vara förberedd på. Eller förberedd kan man vara, men man kan inte förvänta sig att nästan 150 skidåkare ska tänka riktigt klart.
Karavanen drog iväg och själv hade jag ingen pulka men en plats på skotern. Dock fick vi inte ta skidåkare på skotrarna eftersom de inte hade kläder, var kalla och svettiga och hade åkt 3 mil och det är fem mil på skoter till ammarnäs. Det tar ca 2 h.
En person hade vindjacka och täckbyxor med sig i sin säck. Min chef.
Så han fick åka med mig och vi tog oss ner till byn.
Där fick jag permis att åka hem eftersom det vore mer riskabelt och ganska slösigt att köra tillbaka totalt 11 mil för att kunna ta en funktionär på skotern.
alternativt åka hem och hämta kläder och skeppa.
Men en vända till fick de hem alla. Moster och kusin var de tappraste funktionärerna som höll ställningarna och väntade till sist. Lånade ut sina skoterkläder gjorde de också. Kring 22-tiden på kvällen var de tillbaka.
Har aldrig varit så trött som när jag kom hem och åt och la mig i soffan. Helt slut.
Trots det gick det ändå bra och de flesta var nog rätt nöjda med arrangemanget ändå och accepterade att fjällväder är sådär.
En som gjorde det bra var kusin Lars som återigen genomförde ett långlopp med bravur.
Han verkade inte alls slut.
6.39 och tyckte att "vasaloppet var värre"....
Ammarnäsgården kommer igen
Då var det klart, enligt Kinnas blogg, har Ammarnäsgården fått nya ägare.
Ammarnäsborna är så otroligt entreprenöriska, och ger aldrig upp trots att turisterna ibland och vägverket ofta sviker.
Hejja hejja världens bästa by!
Och vill man ha koll på Ammarnäs är det Kinnas blogg som gäller
Vår kämpande bastu
den har klarat sig.
Och till alla som inte fattat hur nära det var har Lisa fångat det på bild.
På bilderna då vi förgäves försökte mota undan isblocken, ser man dåvarande vattennivå. Ca 1 m förhöjd på bara någon timme. Långt över normal standard där ån är en vanlig sommar och där isen ligger.
Och vi som trodde att faran nog var över.
Nej nej.
Dock mestadels vatten och det är den ju faktiskt ganska van vid. Och vi också. Så alla dörrar, lösa pryttlar, kaminen m.m. är utplockat, bortburet och inlåst i en lada.
Men ändå.
Men det är ändå inte som -95.
Tänk att jag var med, för en gångs skull. Jag tillhör kategorin som säger "det var ändå värre -95".
MEN det är nära i år.
Och jag älskar brandbilen. Om jag skulle kunna flytta till sorsele för thaivagnen skulle jag lätt kunna flytta till ammarnäs bara för att bli brandman och köra den bilen.
Och till alla som inte fattat hur nära det var har Lisa fångat det på bild.
På bilderna då vi förgäves försökte mota undan isblocken, ser man dåvarande vattennivå. Ca 1 m förhöjd på bara någon timme. Långt över normal standard där ån är en vanlig sommar och där isen ligger.
Och vi som trodde att faran nog var över.
Nej nej.
Dock mestadels vatten och det är den ju faktiskt ganska van vid. Och vi också. Så alla dörrar, lösa pryttlar, kaminen m.m. är utplockat, bortburet och inlåst i en lada.
Men ändå.
Men det är ändå inte som -95.
Tänk att jag var med, för en gångs skull. Jag tillhör kategorin som säger "det var ändå värre -95".
MEN det är nära i år.
Och jag älskar brandbilen. Om jag skulle kunna flytta till sorsele för thaivagnen skulle jag lätt kunna flytta till ammarnäs bara för att bli brandman och köra den bilen.
Sommarvecka
Jag ligger nu i sängen och dricker morgonkaffe och äter ananas, aningen tagen efter helgen med afterwork, 70-tals battle på scharinska mellan beatles och stones i fredags, kulturnatta igår och en som vanligt lång arbetsvecka. Så en liten uppdatering följer.
Hela veckan har varit som en enda lång sommar, om det undgått någon. Och NEJ, det har INTE varit för varmt.
Skönt. Synd man jobbar, men det blir lättare även det när man kan gå ut på lunchen och man slipper ta jacka när man ska iväg på nåt möte eller så. Hoppas hoppas det håller i sig, fast alla säger att det inte ska det.
Jag tycker det är roligare att hoppas!
Och jag minns verkligen inte hur det var förra året, eller 1987, eller -94 (jo förresten då var det varm sommar för vi tog VM-brons, men det är nåt jag lärt mig, inte som jag minns) och jag tycker ALDRIG att "det är nästan för varmt!"
Jag är glad för mitt minne, jag minns nästan alltid bara de bra sakerna. Jag tror att alla somrar varit varma.
Men det kan vara för jag aldrig haft bara fyra ynka semesterveckor på mig att maximera det hela och istället glassat runt på diverse varma ställen. Jag vet inte. Vi får se i sommar.
Veckan har varit bra, och har nu några bilder från förra helgen.
Efter att vi åkt brakade det loss med vårfloden. Jag trodde vi var safe, och att det bara gällde hemavan enligt tidningarna på måndag. Så på tisdag satt jag och var kaxig på fikat och sa att det är inte "fjällen" som är drabbat, det är ju bara i hemavan.
Så ser jag bilder jag känner igen. Fast med lite mer vatten på än vanligt. Och en granne till brandman. Ajaj, vi hade lite vårflod vi också. Men de verkar ha den under kontroll!
Vill man följa den eller något annat som händer i ammarnäs ska man följa kinnas blogg:
http://blogg.vk.se/kinna-persson-ammarnas
hon uppdaterar lite oftare än jag. Speciellt från ammarnäs. Läste precis att hon haft över 6000 besökare under 18-21 maj! Väldigt uppskattande kommentarer om vårflodsrapporteringarna.
Så fort jag listar ut igen hur man fixar länkarna här på bloggen ska jag lägga till henne och ta bort de gamla som inte ens funkar. Jag ska uppdatera mig helt enkelt. Tänk vilken energi man får till ALLT bara det blir lite ljust!
Här kommer lite bilder
Vi flyttade boa. Egentligen undrar man vem som verkligen jobbar? Bamse kan ju åtminstone slänga sig i väggen, kolla in våran Otto där på hörnet!
Vedproducenterna.
Momme skötte markservicen som vanligt. Rätt vad det är man kommer in i storstugan så är det våffelkalas.
Och här är slutligen islossningen som höll på att ta vår bastu.
Morbror Tokig stod såklart i själva islossningen. Vi andra stod på åkanten.
