"Moster" igen!
Nu är jag för fjärde gången "moster", denna gång är det min kusin Maja och hennes Kristoffer som fått en liten dotter! =)
Inga fler besked än att allt verkar gått bra, att det var en perfekt liten flicka med precis lagoma mått!
Sett några bilder redan på sötisen och kan knappt bärga mej att få åka och hälsa på men än så länge har inte ens mormor fått komma på bb (sjuka bb-regler, kan det verkligen vara så fullt?! tur att ryktet säger att de bygger ut).
Inga fler besked än att allt verkar gått bra, att det var en perfekt liten flicka med precis lagoma mått!
Sett några bilder redan på sötisen och kan knappt bärga mej att få åka och hälsa på men än så länge har inte ens mormor fått komma på bb (sjuka bb-regler, kan det verkligen vara så fullt?! tur att ryktet säger att de bygger ut).
Hemma igen
Så var jag hemma igen, känns väldigt skönt, ovant, stressande, slappt och alla andra känslor. Längtar såklart tillbaka men var den tredje sista som åkte så jag vet ju att det inte hade varit kul att stanna heller. Alla andra hade åkt, våra "IAESTE-friends" (studenter från jordan university där för att umgås med och hjälpa oss med allt möjligt) hade börjat skolan igen och Ramadan höll på att bli lite för mycket. Nog åt vi, men ingenting var öppet och eftersom det var olagligt att äta på resturanger eller gatan så blev det till att köpa något på affären eller något bageri, (dvs. vanligtvis kakor eller bröd) och sedan gå hem och äta det på hotellet. Och när man inte blir bjuden på alla festligheterna på kvällarna är det lagom kul. De har en månads fest, man turas om att ha middag så man äter borta hela månaden förutom de 2-3 ggr man själv ordnar middagen. Ca 19.00 när minareterna börjar tjoa så hetsäter alla på tjugo minuter och sen är det dags att be. Och under ramadan går de flesta till moskén för att be. Efter det går man ut på kafé och röker shisha, går hem till nån annan eller framförallt samlas på kafén för att titta på motsvarigheten till julkalendern: ramadan-serien.
Så, det var med andra ord dags att lämna det bakom mig och åka hem. Så nu sitter jag här och har försökt packa upp i tre dagar, letar kläder och skor bland alla kartonger och försöker få ordning på tankar, papper och saker. Ska dra igång höstens projekt vilket består i att läsa spanska på halvtid och göra ett arkitekturprojekt på halvtid.
Projektet har jag bara funderingar i och det ska jag ta itu med fr.o.m. idag och strukturera upp. Måste kontakta min handledare i luleå, umeå kommun, ev. white arkitekter, leta information och texter på internet, installera AutoCAD och sketchUp..... OCH precis mitt i detta (och som jag även vill lägga upp lite bilder nu när jag äntligen har vettigt internet) så har min CD-läsare bestämt sej för att ta ut skiljsmässa med övriga datorn. Så där i finns nu mina bilder som jag inte kan titta på och den vägrar öppna sej för att kunna stoppa in AutoCAD-skivan som jag fått av Andjelka. Suck.
Tur i oturen att pappa har huvudvärk idag så när han väl kvicknar till är han hemma och vi kanske kan trollformla nånting.
Annars blir det till att flytta via min bärbara hårddisk via mackes nya superdator till min gamla trotjänare. Tur jag vant mej att det inte gör något att saker och ting drar ut på tiden. Har varit väldigt avstressande halvår med Barcelona och Amman.
Del två av hösten är som sagt spanska, jag ska fortsätta läsa det eftersom jag vill resa mer till våren, och då till sydamerika. Är ju ändå liksom på gång med språket. Och ju mer man kan desto mer inser man att man inte kan. Har varit två välbehövliga repareringsmånader av engelskan också! Den blev ju inte precis bättre i barcelona men nu är den nog tillbaka där den en gång var, dock utan någon brittisk accent denna gång. (förutom att jag nog aldrig kommer övergå till att säga cän't istället för can't, äsk istället för ask etc.)
Så igår åkte jag upp och fick första informationen från umeå universitet om kursen, som är en distanskurs på halvfart hela året. Man får koncentrationssvårigheter bara man läser kursinformationen, klar skillnad mellan hum och civilingenjör här. Denna kurs som alltså motsvarar 15 hp, dvs. en termin heltidsstudier (uppdelat på två terminer då) är i själva verket typ 17 små kurser som ALLA GÅR PARALLELT! Det var ingen vits att ens försöka skriva upp några inlämningsdatum, ordningsföljd på vad jag ska göra etc. Det får bli som det blir. Har gjort en morgontimme grammatik idag så jag är nöjd. Resten ska ägnas åt relationsförmedling mellan datorn och CD-läsare och projekt arkitektur.
Förhoppningsvis kommer det upp lite bilder senare. Ska framkalla och/eller göra något slags visningsalbum bland alla 2500 bilderna.... och sen också för barcelona. Mycket att smälta nu. Kommer nog bli en del bloggterapi. Dock har jag kommit på att blogga är för ensamma människor. När man inte har nåt annat att göra. (för det kan väl inte va normalt att prioritera att gå hem och blogga istället för att umgås med folk??) När jag bodde i bcn och var ensam hemma mkt var det lätt, men nu.... först i jordanien där jag enbart umgåtts med kompisar i två månader (och vi bara hade en skruttig dator att dela på) och nu med en lillebror hängandes hemma....
Jaja, NU är det dags för första samtalen mellan parterna i skilsmässan/återföreningen.
Ma'a salaama!
Så, det var med andra ord dags att lämna det bakom mig och åka hem. Så nu sitter jag här och har försökt packa upp i tre dagar, letar kläder och skor bland alla kartonger och försöker få ordning på tankar, papper och saker. Ska dra igång höstens projekt vilket består i att läsa spanska på halvtid och göra ett arkitekturprojekt på halvtid.
Projektet har jag bara funderingar i och det ska jag ta itu med fr.o.m. idag och strukturera upp. Måste kontakta min handledare i luleå, umeå kommun, ev. white arkitekter, leta information och texter på internet, installera AutoCAD och sketchUp..... OCH precis mitt i detta (och som jag även vill lägga upp lite bilder nu när jag äntligen har vettigt internet) så har min CD-läsare bestämt sej för att ta ut skiljsmässa med övriga datorn. Så där i finns nu mina bilder som jag inte kan titta på och den vägrar öppna sej för att kunna stoppa in AutoCAD-skivan som jag fått av Andjelka. Suck.
Tur i oturen att pappa har huvudvärk idag så när han väl kvicknar till är han hemma och vi kanske kan trollformla nånting.
Annars blir det till att flytta via min bärbara hårddisk via mackes nya superdator till min gamla trotjänare. Tur jag vant mej att det inte gör något att saker och ting drar ut på tiden. Har varit väldigt avstressande halvår med Barcelona och Amman.
Del två av hösten är som sagt spanska, jag ska fortsätta läsa det eftersom jag vill resa mer till våren, och då till sydamerika. Är ju ändå liksom på gång med språket. Och ju mer man kan desto mer inser man att man inte kan. Har varit två välbehövliga repareringsmånader av engelskan också! Den blev ju inte precis bättre i barcelona men nu är den nog tillbaka där den en gång var, dock utan någon brittisk accent denna gång. (förutom att jag nog aldrig kommer övergå till att säga cän't istället för can't, äsk istället för ask etc.)
Så igår åkte jag upp och fick första informationen från umeå universitet om kursen, som är en distanskurs på halvfart hela året. Man får koncentrationssvårigheter bara man läser kursinformationen, klar skillnad mellan hum och civilingenjör här. Denna kurs som alltså motsvarar 15 hp, dvs. en termin heltidsstudier (uppdelat på två terminer då) är i själva verket typ 17 små kurser som ALLA GÅR PARALLELT! Det var ingen vits att ens försöka skriva upp några inlämningsdatum, ordningsföljd på vad jag ska göra etc. Det får bli som det blir. Har gjort en morgontimme grammatik idag så jag är nöjd. Resten ska ägnas åt relationsförmedling mellan datorn och CD-läsare och projekt arkitektur.
Förhoppningsvis kommer det upp lite bilder senare. Ska framkalla och/eller göra något slags visningsalbum bland alla 2500 bilderna.... och sen också för barcelona. Mycket att smälta nu. Kommer nog bli en del bloggterapi. Dock har jag kommit på att blogga är för ensamma människor. När man inte har nåt annat att göra. (för det kan väl inte va normalt att prioritera att gå hem och blogga istället för att umgås med folk??) När jag bodde i bcn och var ensam hemma mkt var det lätt, men nu.... först i jordanien där jag enbart umgåtts med kompisar i två månader (och vi bara hade en skruttig dator att dela på) och nu med en lillebror hängandes hemma....
Jaja, NU är det dags för första samtalen mellan parterna i skilsmässan/återföreningen.
Ma'a salaama!
Ramadan
Tva veckor kvar har nu och ramadan har precis borjat. Dock har jag redan syndat da jag at frukost idag... Skulle aldrig falla mig in att inte dricka ens vatten i denna varme, enligt mina halsokunskaper ar det inte sa halsosamt (till skillnad motfor vad alla havdar har)
Det ar dock inte forbjudet att ata, men folk kan ta illa upp och tro att vi gor det for att retas sa man bor inte gora det offentligt.
Fortfarande varmt har och vart jobb ar valdigt slappt. Som tur ar har jag mina tjejer, Peggy och Andjelka (grekland resp. serbien) att umgas med hela tiden, bade pa trakigt jobb och lediga dagar. Idag skulle vi bli uppringda och hamtade till ett projekt men ingen har ringt an sa lange (kl. 13) sa jag antar vi ar lediga. Och allting slutar kl. 15 senast under ramadan sa det ar ingen storre vits aven om de skulle ringa.
Passar pa att skriva lite vykort, kolla mejl, sitta i solen och ska i eftermiddag till "citadel" i centrum i gamla stan. Det ar en av fa saker som faktiskt ar gammalt, sen romartiden (citadel ar den gamla stadskarnan i romerska stader). Annars har Amman inte varit bebott forran for ca 100 ar sedan sa deras uppfattning om gamla stan ar egentligen sedan 50-talet.
En kille pa jobbet ville visa oss en "ancient mosque" fran 1920-talet!!
Engelskan gor sig pamind hela tiden och det blir roliga citat varje dag. Igar var en ovanligt bra dag pa citat-fronten:
I en bil med musik pa:
Peggy: "Is this song from Jordan?"
Driver: "No, is from radio"
I barack-kontoret och en av ingenjorerna viftar med sin Nokia-telefon mot mig och sager:
"Look look, Nokia, Swedish!!! :)"
Jag: No, nokia is finnish
Ingenjoren: "What is finished?"
Det ar dock inte forbjudet att ata, men folk kan ta illa upp och tro att vi gor det for att retas sa man bor inte gora det offentligt.
Fortfarande varmt har och vart jobb ar valdigt slappt. Som tur ar har jag mina tjejer, Peggy och Andjelka (grekland resp. serbien) att umgas med hela tiden, bade pa trakigt jobb och lediga dagar. Idag skulle vi bli uppringda och hamtade till ett projekt men ingen har ringt an sa lange (kl. 13) sa jag antar vi ar lediga. Och allting slutar kl. 15 senast under ramadan sa det ar ingen storre vits aven om de skulle ringa.
Passar pa att skriva lite vykort, kolla mejl, sitta i solen och ska i eftermiddag till "citadel" i centrum i gamla stan. Det ar en av fa saker som faktiskt ar gammalt, sen romartiden (citadel ar den gamla stadskarnan i romerska stader). Annars har Amman inte varit bebott forran for ca 100 ar sedan sa deras uppfattning om gamla stan ar egentligen sedan 50-talet.
En kille pa jobbet ville visa oss en "ancient mosque" fran 1920-talet!!
Engelskan gor sig pamind hela tiden och det blir roliga citat varje dag. Igar var en ovanligt bra dag pa citat-fronten:
I en bil med musik pa:
Peggy: "Is this song from Jordan?"
Driver: "No, is from radio"
I barack-kontoret och en av ingenjorerna viftar med sin Nokia-telefon mot mig och sager:
"Look look, Nokia, Swedish!!! :)"
Jag: No, nokia is finnish
Ingenjoren: "What is finished?"
