a Lady & a Tramp

Så har det varit jul igen och även nytt år. God fortsättning till alla som läser.
Blev en väldigt lugn och mysig julafton, en opretentiös julhelg överlag för alla stressade och ledsna själar och sedan en sväng upp till Ammarnäs över nyår. Där är ingenting sig likt och ändå som vanligt. Ingen moffe men väl momme, byggprojekt, kakor, kaffetider och skidåkning.
Som väntat inget vettigt gjort och jag bestämde mig tidigt för att åka hem några dagar och jobba på projektet, försöka boka sydamerikaresa och landa lite och vara ifred. Som jag och min vän Ingo en gång konstaterade så är det med roliga saker som med matte, fast tvärtom. Istället för minus minus blir plus, så blir plus plus minus. För mycket av det goda blir helt enkelt för mycket. Och efter att ha bott hos mamma och pappa, dessutom med lillebror, hela hösten, alla har massor på sina jobb och skola, en stor sorg och sedan jul.... Då blir det trångt när man ska vara i en liten stuga och var man än vänder sig finns ens älskade släktingar som man bara vill vara med. Ingenstans finns att vara ifred och man vill inte det heller. Att vara i ammarnäs är att umgås med nära och kära.
Så jag åkte hem och har nu brett ut mig över hela köksbordet och ska inte plocka bort på flera dar, åka och träna lite och sen köpa bara sånt som jag är sugen på, äta framför TVn och sen fundera hur jag ska spendera min födelsedag imorgon i all ensamhet och enkelhet. Och det är inte det minsta sorgligt utan väldigt skönt! Kanske kommer mamma och pappa hem på kvällen, kanske inte. Brorsan och/eller några kompisar vill förhoppningsvis äta lite god mat med mig och jag tänkte baka en kladdkaka. Farmor ska få komma och fika och sen får jag ägna resten åt mitt projekt. Har kapitulerat inför uppgiften att lära mig nya program och sitter nu med kära gamla archiCAD och ritar upp, enkelt och snabbt med ett leende på läpparna! Äntligen känns det som att jag kan nånting, och den känslan ska jag försöka hålla kvar tills detta projekt är slut!