Nu är det jul igen
Nu får man börja spela julskivor, dricka glögg och äta lussebullar. Har tullat på alla punkter i förväg men ser icke desto mindre fram emot en ökning nu i december. Fick en dråplig start på vår planerade julmys-med-släkten-helg då först min "lilla" kusin som inte följde med till Umeå kör av vägen på väg till momme och moffe och ringer och är hel och oskadd (inklusive hunden som var med) men såklart jätteskakad. Och ingenting kan vi göra härifrån, förutom att ringa. Om det bara funnits täckning. Men det finns det inte på hela sträckan på ammarnäsvägen så han var stundtals bortom radioskuggan. Och när så hans familj skulle börja ringa bärgare härifrån, skulle de bara tvärsöka numret på eniro eller hitta.se på min dator då någon kommer åt att pilla med det trådlösa, absolut icke-fungerande nätverket och datorn dumpar. Lite mer panik och kalabalik. Vid det laget låg jag redan däckad i magsmärtor som stegrats sedan tidigare i veckan och orkade bara mumla att det är lugnt, jag har redan tömt datorn för det där har hänt. Ingenting är förstört, koncentrera er på lasse ni.
Jag somnar och kan inte följa med till min andra moster utan inte förrän då mamma ringer vid fyra och undrar om jag vill ha skjuts för en bil ska passera rödäng så kliver jag upp och tror mej kunna socialisera lite. Men icke. Jag hinner bara komma dit och sätta mig i soffan så måste jag ha haft uppsynen av ett lakan då de råder mej att åka till akuten, eftersom jag haft ont i flera dagar och det bara blivit värre, samt att jag inte kan göra "blindtarms-testet" som går ut på att sitta och lyfta båda benen samtidigt. Så vi åker, men i bilen så känner jag mej bättre och väl på akuten där man får en genomskådande "är du verkligen sjuk-blick", en väntetid på över två timmar och en kostnad på 300 kr så känner jag att jag absolut inte vill sitta där hela kvällen och det känns verkligen bättre. Och sedan gick det över, det måste ha varit som jag misstänkte, jordens värsta magknip bara.
Då jag kommer tillbaka är min kusin ledsen för att en av "hennes" hästar gått ur tiden men annars så börjar allting återgå till stilla julmys. Jag spöar Tristan i schack efter att han gjorde en liten miss och jag räknar dagarna tills jag inte kommer ha en chans mot denne 6-åring.
På söndagen är allting bättre och vi åker upp till Mariakyrkan på barndop då Anna Elna Elisabeth Ottosson-Svensson döps, vårt senaste tillskott till våran stora släkt. Underbart mysigt med fika hemma hos dem efteråt och nu har julstämningen tagit fart på allvar.
Kännt mig håglös då allting drar ihop sig och jag inte riktigt kan koncentrera mig på det viktiga projektet p.g.a. all spanska som måste göras titt som tätt, men igårkväll lyckades jag se en av kursens filmer och idag har jag skrivit bokrecensionen till idag och med över förväntan positiv respons från läraren i skrivkursen så går jag mot ytterligare en tenta imorgonbitti.
Annars gäller nu full koncentration på projektet och min projektassistent, a.k.a. lillebror, har precis kommit hem från Norge och vi har haft ett litet möte med spånande och bollande fram och tillbaka. Så nu är det kaffe, pepparkakor och skissande som gäller. Värre än så kan man absolut ha det!
Jag somnar och kan inte följa med till min andra moster utan inte förrän då mamma ringer vid fyra och undrar om jag vill ha skjuts för en bil ska passera rödäng så kliver jag upp och tror mej kunna socialisera lite. Men icke. Jag hinner bara komma dit och sätta mig i soffan så måste jag ha haft uppsynen av ett lakan då de råder mej att åka till akuten, eftersom jag haft ont i flera dagar och det bara blivit värre, samt att jag inte kan göra "blindtarms-testet" som går ut på att sitta och lyfta båda benen samtidigt. Så vi åker, men i bilen så känner jag mej bättre och väl på akuten där man får en genomskådande "är du verkligen sjuk-blick", en väntetid på över två timmar och en kostnad på 300 kr så känner jag att jag absolut inte vill sitta där hela kvällen och det känns verkligen bättre. Och sedan gick det över, det måste ha varit som jag misstänkte, jordens värsta magknip bara.
Då jag kommer tillbaka är min kusin ledsen för att en av "hennes" hästar gått ur tiden men annars så börjar allting återgå till stilla julmys. Jag spöar Tristan i schack efter att han gjorde en liten miss och jag räknar dagarna tills jag inte kommer ha en chans mot denne 6-åring.
På söndagen är allting bättre och vi åker upp till Mariakyrkan på barndop då Anna Elna Elisabeth Ottosson-Svensson döps, vårt senaste tillskott till våran stora släkt. Underbart mysigt med fika hemma hos dem efteråt och nu har julstämningen tagit fart på allvar.
Kännt mig håglös då allting drar ihop sig och jag inte riktigt kan koncentrera mig på det viktiga projektet p.g.a. all spanska som måste göras titt som tätt, men igårkväll lyckades jag se en av kursens filmer och idag har jag skrivit bokrecensionen till idag och med över förväntan positiv respons från läraren i skrivkursen så går jag mot ytterligare en tenta imorgonbitti.
Annars gäller nu full koncentration på projektet och min projektassistent, a.k.a. lillebror, har precis kommit hem från Norge och vi har haft ett litet möte med spånande och bollande fram och tillbaka. Så nu är det kaffe, pepparkakor och skissande som gäller. Värre än så kan man absolut ha det!
Kommentarer
Trackback
