Allt mitt bär jag med mig

Det lärde mig min kära Erika i Barca.
Så sant så sant.

Det har jag tänkt på både en och två gånger.
När min kamera blev stulen t.ex.

När jag städade garderoben i helgen och förstärkte min tro på att jag verkligen inte vill ha så mycket saker.
Jag trivs med några hyllor tomma. Här kan man flytta in. Eller ut. Inget av det är så komplicerat.

Små minnen är alltid kul att ha, men egentligen är det ju bara påminnelsen man har kvar i dem. Som en slags ..... jag tappar namnet. Horcrux för alla som läst Harry Potter.
Symbol. En sak som är kopplat till ett minne.

Jag städade ur en gammal strandväska i helgen och fick nästan ångest att slänga den och den höll på att åka in i garderoben igen. Jag köpte den på en marknad på mallorca med mamma för snart 7 år sedan. Den är inte ens hel längre och jag har dels använt den väldigt mycket men nu var det längesen.
Kommer minnet att blekna för det? Jag tror och hoppas inte det.
7 år efteråt kan ju inte en väska påverka hur bra semester vi hade. För det hade vi verkligen. Det vill jag aldrig glömma.

Om jag vågade tatuera mig så ligger den här frasen därför bra till. Som en påminnelse.


Betyder rubriken alltså....
Jag glömmer bort att inte alla kan spanska, språkhistoria och lite latin.
Men porto fattar väl alla?

Jag ska nog ta och skriva högskoleprovet på tal om det. Jag tror jag förbättrat mina ordkunskaper med ca 4500%

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0