a Lady & a Tramp

Passerat en härlig helg med utgång och lite sol. Gårdagens ridtur ställdes in p.g.a. nån familjeutryckning hos de som har hästarna. Men vi styrde upp ett tjejfika ändå och jag bjöd in alla hem till oss. Kom på hur mkt jag gillar att kunna bjuda hem folk. Börjar riktigt längta till att bestämma vars jag ska bo och skaffa en lägenhet.

På praktikfronten så finns fortfarande både Malmö (Lund) och Umeå kvar som inte helt har kunnat ge svar än. Så det är bara att hålla tummarna att det blir nåt av det iallafall. Vilket som passar mig.

Blir Halmstad för kära brorsan! Gratulerar!!
Blir riktigt spännande, tror jag ser fram emot det lika mycket nästan =) Vet att det är så kul att få en helt ny klass, en ny stad att lära känna, nytt plugg, ny vardag, nytt ica, (förmodligen ikea!) så jag längtar verkligen å hans vägnar!

Här i Umeå tittade solen fram men nu öser regnet ner igen. Mamma och Pappa har flytt fältet norrut och farmor söderut. Själv drar jag inåt idag, via lycksele djurpark och sen blir det två veckor i Ammarnäs! Som jag har längtat!
En hel trave med böcker med mig, ett par stövlar och ett par träskor. Det är allt jag behöver. Och en halv limpa slängde jag ner också så jag har nåt att äta.

Har precis läst ut Johnny Cash självbiografi. Är just nu inne på en serie självbiografier med Johnny Cash och Mary Kay först ut. Inköpta är också the Dirt (Mötley Crue) och att älska som en porrstjärna (Jenna Jameson). Läste häromdagen en artikel och blev sugen på Jack av Lundell också som kanske inte är riktigt en självbiografi men ska väl vara nåt i den stilen. Och något man bör ha läst.
Sen fick jag tips idag på en annan självbiografi/biografi - Eric Clapton. Och vilken bok kommer min pappa hem med lite senare på eftermiddagen idag?
Vet inte om boken är ny eller hur Linda och han kunde komma över den på samma dag men så är det.

Och tillbaka till min käre Cash då, nu har jag läst hela boken som är en ganska lång uppräkning av människor han mött och tyckt om och inte så mycket händelser egentligen. Mer små händelser kring varje person. Helt ok skriven men det ska sägas att han skriver (skrev) bättre låtar än böcker. Han har skrivit den från olika platser, bland annat Jamaica där han har ett hus vilket fick mig att längta tillbaka till dominikanska republiken. Jag kan precis känna hur det luktar och låter där han sitter och njuter och skriver.
Men av alla ställen som nämns i hela boken, främst städer man knappt känner till över hela USA, var avslutas då allt?
Jag trodde inte det var sant när jag läste det. Men sista kapitlet är från Öland. Mitt älskade Öland, från en spelning i slottsruinen. Av alla ställen. Jag har till och med pratat med både Skeppargården och Solbacken just idag.
Hela boken avslutas med att han ska gå ut och göra en spelning för "folket i den här stan". Den som ändå varit där.

Jag har gett mig in på en korkad grej (förutom idiot-löpträningsprogrammet som håller på å förlamar mig) nämligen en sommarföljetong i VK. De publicerar en tidningssida om dagen i åtta veckor och jag blev utdömd direkt av nära och kära att ens försöka mig på en sån följetong. Men jag tycker det är mysigt med morgonkaffe och den där, jag kliver upp lättare då.

Så slutar det med bokstavligen en riktig cliffhanger i lördags och söndagen får man ju ingen tidning så imorse hade jag gjort frukost, kokat kaffe, gjort mig redo... och jag bläddrar och bläddrar igenom tidningen och läser lite smått och gott på väg fram till höjdpunkten men icke. Jag hittar den inte. Jag har bläddrat igenom tidningen flera gånger för att se om den ändå är där någonstans men jag tror inte det.

Funderade först på att ringa eller mejla VK och fråga men inser att där går nog gränsen för kärringvarning.
Jag inser ju också att det är ett mindre problem jag har som kan avhjälpas ganska enkelt.
Får bli nån annan av mina sommarböcker istället!

I did it.

För att sätta lite press på deltagarna i det annalkande Ottosson-racet måste jag publicera att jag idag sprang hela 13 km.
Inte gick det fort och jag fick stanna och stretcha min onda höft som en gammal kärring några gånger men jag kom runt.

Har kommit på att en mil är ganska lagom faktiskt, mycket mer än så behöver man inte springa och man kan håller uppe coolhetsfaktorn att kunna säga att man kutat en mil. För det här med långdistanslöpning är nog inte min grej trots allt.

Hur är det möjligt att va så trött?
Jag gör ju ingenting. Jag har ägnat senaste veckan åt att ligga på stranden, hänga på Obbolabadet, ligga i hammocken, måla en byrå och se på film. Jag har till och med hoppat över ett löppass för första gången. Och fick träningsvärk av simningen jag gjorde istället.

Igår var det Leos lekland som gällde och där behöver man inte fundera varför man blir trött. Sicket tempo och vad mycket grejer att klättra i! Inte har de tagit hänsyn till vuxna heller =) Superkul!

Avslutades med myskväll då jag och T sov över hos Macke och först åt på en mindre hälsosam hamburgerkedja och sen åkte och hyrde film och köpte allt godis och chips vi kunde komma på. Och tryckte i oss en glass till efterrätt också.
Så när Bolt (filmen om en superhund) var slut somnade vi gott med mätta magar och lite Bamseläsning kring tiotiden. Vaknade nio. Bör vara helt utvilad.

Så nu efter att ha gruvat så länge att jag somnat i soffan och vaknat igen är det verkligen dags att springa. Men den enda motiveringen att få det gjort och sen få gå och lägga mig igen.

Ja googla på det så hittar ni en bra  blogg. Det är Calle Bildts. Inte helt tokigt att läsa direkt från källan av en utrikesminister när man är intresserad men inte riktigt orkar sovra bland alla artiklar och nyhetesprogram. (Och bloggar för den delen)
Och han skriver bra och han är en bra talare. Jag kanske inte alltid håller med men det spelar ingen roll. För min del är det mest inrikespolitiska frågor jag tycker det skiljer mellan höger och vänster, utrikesmässigt är jag nog beredd att tycka att Carl Bildt är en av de absolut bästa att sköta det för vårt lands räkning.

Tydligen finns det de som är oroliga för att han ska fortsätta skriva på bloggen nu när Sverige är ordförandeland i EU och han är i högsta grad involverad i egenskap av Sveriges utrikesminister och därmed ordförande i ministerrådet i för utrikesfrågor i EU. Han kommenterar med "I en eller annan form har jag kommunicerat elektroniskt under de senaste femton åren utan att världen har tagit alltför allvarlig skada av detta. /..../ Och det skulle te sig underligt – inte minst mot bakgrund av allt svenskt tal om öppenhet – om jag plötsligt valde att nu sänka mig nere i den digitala tystnaden.

Ja, nån måtta får det väl vara. Inte konstigt att folk utomlands tror/tycker att Sverige är kommunistiskt och kontrollerat. Jag minns när det var stora nyheter i Spanien om att Sverige då som enda land förutom någon enstaka delstat i amerikanska södern och Kina antagit en lag som tillät staten att kontrollera informationen bland alla sina medborgare (FRA).

Det är väl ingen hemlis att jag inte är så blåblodig, varken politiskt eller biologiskt. Igår blev jag uppringd av en opinionsundersökning och fick svara på tusen frågor tills det stod absolut klart att jag inte tänkte rösta blått. Det var en lite vinklad opinionsundersökning (behöver jag säga att det inte var för SCB direkt utan nån slags nättidning men jag tog mig tid ändå) för det var uthängning och ledande frågor om vår stadsminister och huruvida han och regeringen sköter sitt jobb och sen följde frågor om Mona hade kunnat göra det bättre.
Svårt att säga, jag gillar Mona. Jag gillar att det är en kvinna. Hon kan snacka. Men om det verkligen är hon personligen är väl frågan....  Det är det jag gillar med Sverige, att vi har partier. Det är skillnad på partier och personer.

Så läs Carl Bildts blogg.