"Jättepositivt"
Har haft jätteont i halsen i några dagar nu, närmare bestämt sen i torsdags. Först på ena sidan och sen i söndags på båda och nu är det lite mindre på höger och mer på vänster. Så jag tänkte att det kanske höll på att gå över.
Inga andra symptom.
Har provat allt. Vatten och te. Vitlök i sjuka mängder. Mojitos. Mer vatten. Ipren. Ipren-kur. Ingenting hjälpte.
Inatt vaknade jag av smärtan och fick panik och gick upp och hackade sönder en ipren och försökte med tops få det att fästa på halsmandlarna som lokalbedövning. Funkade icket.
När jag stod där i köket mitt i natten, yrvaken i skenet från ljusrampen ovanför diskbänken och hackade tabletten kände jag mig som en narkoman måste känna sig när det till slut inte finns nåt annat val än att injicera i ögonlocken.
Man testar vad som helst.
Vaknade i jobbtid men insåg att det var kört och väntade in telefontiden på VC och fick komma direkt och ta prov. De tror aldrig på att det är någon sjuka, och jag hade redan googlat på det också. Och det är inte första gången jag har ont i halsen.
Oftast är det ju tyvärr ett virus och man får gå hem från doktorn med på sin höjd ett krya på dig för det är ingenting att göra åt. Det är bara en vanlig förkylning. Och det går inte bota med penicillin.
Och de är inte jättepigga på att dela ut antibiotika nuförtiden heller för minsta lilla p.g.a. resistenthetsrisken hos bakterierna. Fair enough.
Jag tog halsprovet och sköterskan sa att beroende på vad det visar så kanske jag måste ta blodprov också. (hobbyforskaren och googledoktorn Westberg räknade snabbt ut att det var om bakterieprovet var negativt för vid virusmisstanke tar man blodprov för att se sänka, vita blodkroppar m.m.)
Hon kom aldrig tillbaka.
Den andra sköterskan kallade in mig till sitt rum igen och sa:
- "Jahadu det här var ju jättepositivt!"
Jag var tvungen att fråga om hon var ironisk eller om det var på sjukhusspråk. Det var på sjukhusspråk.
Monstermkt streptokocker i min lilla hals. Kåvepenin utan att ens behöva träffa läkaren. Testet var bevis nog (tack och lov, det fanns inga läkartider förrän på eftermiddagen)
Hem och krypa ner i sängen igen. Tänkte jag kunde "få nåt gjort" idag, eftersom jag inte är direkt döende men det blev en riktig sjukdag.
En liten stund in på dagen fick jag ett sms av mamma där det stod att jag skulle öppna dörren:
En hel påse med götta och förnödenheter, korsord och födelsedagspresenter! =)
Kan inte äta så mycket av det men så småningom! Skönt att bo på samma gata som VC och i samma stad som mamma. Då är det helt ok att vara sjuk.
Resten av dagen har sett ut såhär. Notera utsikten. Hejbara vad det har snöat.
Annars har det varit ett skönt jullov. Haft Erika här, ett år senare än planerat. Hann med både det ena och det andra. jul och nyår. julklappar. raketer. allt. Om jag bloggade oftare skulle det inte behöva bli så långt och vem vill egentligen läsa ändå om just min sill? och att jag såg kalle anka?
Grundprincipen är att blogga när det händer nåt annorlunda. Det gör inte det så ofta nu längre.
Inga andra symptom.
Har provat allt. Vatten och te. Vitlök i sjuka mängder. Mojitos. Mer vatten. Ipren. Ipren-kur. Ingenting hjälpte.
Inatt vaknade jag av smärtan och fick panik och gick upp och hackade sönder en ipren och försökte med tops få det att fästa på halsmandlarna som lokalbedövning. Funkade icket.
När jag stod där i köket mitt i natten, yrvaken i skenet från ljusrampen ovanför diskbänken och hackade tabletten kände jag mig som en narkoman måste känna sig när det till slut inte finns nåt annat val än att injicera i ögonlocken.
Man testar vad som helst.
Vaknade i jobbtid men insåg att det var kört och väntade in telefontiden på VC och fick komma direkt och ta prov. De tror aldrig på att det är någon sjuka, och jag hade redan googlat på det också. Och det är inte första gången jag har ont i halsen.
Oftast är det ju tyvärr ett virus och man får gå hem från doktorn med på sin höjd ett krya på dig för det är ingenting att göra åt. Det är bara en vanlig förkylning. Och det går inte bota med penicillin.
Och de är inte jättepigga på att dela ut antibiotika nuförtiden heller för minsta lilla p.g.a. resistenthetsrisken hos bakterierna. Fair enough.
Jag tog halsprovet och sköterskan sa att beroende på vad det visar så kanske jag måste ta blodprov också. (hobbyforskaren och googledoktorn Westberg räknade snabbt ut att det var om bakterieprovet var negativt för vid virusmisstanke tar man blodprov för att se sänka, vita blodkroppar m.m.)
Hon kom aldrig tillbaka.
Den andra sköterskan kallade in mig till sitt rum igen och sa:
- "Jahadu det här var ju jättepositivt!"
Jag var tvungen att fråga om hon var ironisk eller om det var på sjukhusspråk. Det var på sjukhusspråk.
Monstermkt streptokocker i min lilla hals. Kåvepenin utan att ens behöva träffa läkaren. Testet var bevis nog (tack och lov, det fanns inga läkartider förrän på eftermiddagen)
Hem och krypa ner i sängen igen. Tänkte jag kunde "få nåt gjort" idag, eftersom jag inte är direkt döende men det blev en riktig sjukdag.
En liten stund in på dagen fick jag ett sms av mamma där det stod att jag skulle öppna dörren:
En hel påse med götta och förnödenheter, korsord och födelsedagspresenter! =)
Kan inte äta så mycket av det men så småningom! Skönt att bo på samma gata som VC och i samma stad som mamma. Då är det helt ok att vara sjuk.
Resten av dagen har sett ut såhär. Notera utsikten. Hejbara vad det har snöat.
Annars har det varit ett skönt jullov. Haft Erika här, ett år senare än planerat. Hann med både det ena och det andra. jul och nyår. julklappar. raketer. allt. Om jag bloggade oftare skulle det inte behöva bli så långt och vem vill egentligen läsa ändå om just min sill? och att jag såg kalle anka?
Grundprincipen är att blogga när det händer nåt annorlunda. Det gör inte det så ofta nu längre.
Kommentarer
Trackback
