Chockstart
12 timmar första dagen. Uj. Skadevarapådettavise?!
Tänker inte ens säga "men nu är det åtminstone (i princip) klart, så då kan jag ta igen resten jag inte hunnit (börja med)"
kom hem och har såklart missat alla pass för kvällen och är förbannad som fasen för det för jag vill inte "va ledig" från träningen, jag älskar ju att träna.
Bra nyhet dock att jag kanske får sällskap på cykelloppet i helgen!
Idag i min nedstämndhet i takt med att stressen minst sagt tok-hopades, trots alla positiva tankar under föregående helg, satt jag och nästan gav upp tanken på att fara och köra. Tänkte jag kanske faktiskt måste lägga tiden på jobb och exjobb. Och insåg att jag inte ens har sällskap och va fanken ska jag då köra 9 mil på cykel/inlines för? Såå kul är det inte.
Speciellt inte på ett par inlines som jag inte ens lyckas skruva ihop hjulen på igen när jag skulle göra typ tiomilaservicen.
Nåväl, förbaskad och regnet börjar ösa ner och sista chansen till adrenalinurladdning som stavades löpning försvann så jag städar istället.
Klok vän sa igår att om man oroar sig för småsaker då har man inga värre saker att oroa sig för. Alltså bör man vara glad.
Samt att man hinner de små grejerna bara man gör de stora, ingen vits fundera ens på de små.
(när jag undrade varför jag lyckats ta mig igenom en civilingenjörsutbildning men inte lyckas vika ihop rentvätten som ligger i soffan)
Så jag har diskat undan, betalat högen med räkningar, städar, städar och åter städar och plockar och hittar ett jättegammalt visitkort med en adress nedkluddad. Vet precis vad det är och äntligen, sisådär ett år efter, kollar jag upp den.
Det är finaste Märta som blivit fotad på en modeblogg! Sicken pingla!
http://umestreetstyle.blogg.se/2009/october/marta-83-ar.html
(snacka om onödig grej att skjuta upp i onödan)
Tänker inte ens säga "men nu är det åtminstone (i princip) klart, så då kan jag ta igen resten jag inte hunnit (börja med)"
kom hem och har såklart missat alla pass för kvällen och är förbannad som fasen för det för jag vill inte "va ledig" från träningen, jag älskar ju att träna.
Bra nyhet dock att jag kanske får sällskap på cykelloppet i helgen!
Idag i min nedstämndhet i takt med att stressen minst sagt tok-hopades, trots alla positiva tankar under föregående helg, satt jag och nästan gav upp tanken på att fara och köra. Tänkte jag kanske faktiskt måste lägga tiden på jobb och exjobb. Och insåg att jag inte ens har sällskap och va fanken ska jag då köra 9 mil på cykel/inlines för? Såå kul är det inte.
Speciellt inte på ett par inlines som jag inte ens lyckas skruva ihop hjulen på igen när jag skulle göra typ tiomilaservicen.
Nåväl, förbaskad och regnet börjar ösa ner och sista chansen till adrenalinurladdning som stavades löpning försvann så jag städar istället.
Klok vän sa igår att om man oroar sig för småsaker då har man inga värre saker att oroa sig för. Alltså bör man vara glad.
Samt att man hinner de små grejerna bara man gör de stora, ingen vits fundera ens på de små.
(när jag undrade varför jag lyckats ta mig igenom en civilingenjörsutbildning men inte lyckas vika ihop rentvätten som ligger i soffan)
Så jag har diskat undan, betalat högen med räkningar, städar, städar och åter städar och plockar och hittar ett jättegammalt visitkort med en adress nedkluddad. Vet precis vad det är och äntligen, sisådär ett år efter, kollar jag upp den.
Det är finaste Märta som blivit fotad på en modeblogg! Sicken pingla!
http://umestreetstyle.blogg.se/2009/october/marta-83-ar.html
(snacka om onödig grej att skjuta upp i onödan)
Kommentarer
Trackback
