a Lady & a Tramp

Det är inte lätt att va språkvårdare... Men ack så eftersträvansvärt. Mina funderingar kretsar kring ifall det är bättre eller sämre att göra det i samband med att man läser ett eller flera andra språk. Hela detta år har jag kämpat med först spanskan, vilket i princip försämrade min engelska och därefter repeterat engelskan i två månader med en engelska-fascist påpekandes minsta möjliga fel (vilket förmodligen behövdes även om min engelska var helt klart godkänd före). Lägg till lite arabiska där också så blir ekvationen en fullständig differentialanalys, dvs. mitt språk är helt enkelt, fullt ut fuckt up. (Jamen ni hör... )
Så nu läser jag återigen spanska och jag vet snart inte upp och ner men kan stolt säga att jag snart tagit mej igenom den första skönlitterära boken vi måste läsa och jag förstår den och kan även ana lite nyanseringar, känna paralleller till svenska historier (visserligen pelle svanslös vilket fastslår nivån på boken men man måste ju börja nånstans)

Så, är det då nu man ska passa på när man ändå är i gasen med språk eller är det bättre att koncentrera sej på ett i taget? Jag är beredd att tro (jag har inte mkt annat val än att hoppas) att det är bättre med flera. Det är ju en konst att svänga sej mellan språken också, man vill ju inte bli som victoria silvstedt och bryta på engelska. DET är faktiskt inte ett dugg fränt att "bryta" på andra språk, från svenska. Vi har låneord, men dit räknas inte "fucked up" (jag ser just min stavning ovan, blir lite bekymrad över beviset på hur dagens ungdom försvengelskar språket)

Så, för att återgå till dagens fundering så känner jag mej taggade på att åtminstone försöka sätta dit dessa tre språk (arabiskan är lämnad därhän) och framförallt utveckla mitt vokabulär/vocabulary/vocabulario (se där, inte så svårt)