Konsten att åka tunnelbana
Har haft tid och möjlighet att fundera över fenomenet tunnelbana. Som jag visste tidigare är jag långsammast i hela stockholms tunnelbanesystem och har numera börjat slöa lite extra bara för att se vad som händer. Orkar ändå inte ta upp kampen med alla som springer, och skulle förmodligen sluta så om jag bara bodde här ett tag men när jag alltid är här på semester/jobb tillfälligt så blir det aldrig nån rutin. Dock har jag ju rutin från att åka metro i Barcelona men där är det jag som är den stressade vardagsmotionsmänniskan. I Barcelona kan man välja på att köa till rulltrappan eller gå i en vanlig trapp och det tar ungefär lika lång tid eftersom alla väljer att åka rulltrappa och som sagt, det blir alltid kö till den. Men folk står så gärna där, bara för att slippa gå i trappan.
I Stockholm är det inte så. Där tar man rulltrappan när man vill gå ännu fortare än en vanlig trapp. Och gud förbjude oss norrlänningar och andra orutinerade som alltid ställer oss på fel sida. Man måste stå på höger sida om man bara vill stå, annars är man ivägen för de som ska förbi! Och det sjukaste av allt är de här banden som även finns på flygplatser, där måste man tydligen gå, det var bara att hänga på och att sen kliva av när rullbandet tar slut var ungefär som att komma längst ner på svingen med cykel när hela bron har tinat av värmeslingor och runnit ner och fryst till en isbana längst ner.
Med andra ord är det helt galet. Jag såg till och med en som gick vid sidan av ett sånt rullband, LIKA SNABBT som de som gick på rullbandet! dvs. flög/sprang.
Frågan är hur de kan se så oberörda ut. Om jag stressar och flänger sådär skulle jag komma fram till jobbet som en svettig slasabritt med alla attiraljer på svaj.
Och jag är ändå en tidsoptimistisk och planernade och wannabe-effektiv person. Hur känner sej då alla som aldrig ens sett en tunnelbana? Eller Sverige? Eller rulltrappor? Inte lätt.
Detta är dock inte det enda som tunnelbanan bjudit på utan jag såg också en kändis där igår. I totalt fel miljö och tidsepok. Och utan svärd. Jag såg Arn!
Och han såg helt vanlig ut, inte alls stentuff som nån tempelriddare, tyvärr. Men det var ju skönt att se att han var mänsklig också...
Detta kändiståg följdes sedan upp av en lite mindre känd Ivan Dasa, som stod och prata i mobil utanför mitt hostel. Tog ett tag även här att koppla vem det var, men i jämförelse mot Arn gick det ändå förvånansvärt fort. Först trodde jag att det var nån jag kände, och sen kom jag på att det var en kändis och sen kunde jag inte låta bli att le när jag insåg graden av kändisskap... .Han var en av utmanarna till sveriges språkvårdare nummer ett i "vem kan slå Filip och Fredrik". Så inte jättekändis för någon bragd precis.
Liksom igår är det inte direkt full fart i vår monter men en och annan kommer förbi och är intresserad och vi går runt till företag också. Har till stor succé visat en praktikant från Ghana som är här och promotar oss videon där den Ghanske/AIK-spelaren Boateng tar chansen och hälsar på alla världsstjärnor i Brasiliens landslag vid en landskap.
http://www.youtube.com/watch?v=XrURX7EivXc
Hysteriskt roligt om man förstår att den andra personen i klippet är tjenis sen innan med stjärnorna medan boateng inte alls är det.... Och titta på ansiktsuttrycken på brassarna...
I Stockholm är det inte så. Där tar man rulltrappan när man vill gå ännu fortare än en vanlig trapp. Och gud förbjude oss norrlänningar och andra orutinerade som alltid ställer oss på fel sida. Man måste stå på höger sida om man bara vill stå, annars är man ivägen för de som ska förbi! Och det sjukaste av allt är de här banden som även finns på flygplatser, där måste man tydligen gå, det var bara att hänga på och att sen kliva av när rullbandet tar slut var ungefär som att komma längst ner på svingen med cykel när hela bron har tinat av värmeslingor och runnit ner och fryst till en isbana längst ner.
Med andra ord är det helt galet. Jag såg till och med en som gick vid sidan av ett sånt rullband, LIKA SNABBT som de som gick på rullbandet! dvs. flög/sprang.
Frågan är hur de kan se så oberörda ut. Om jag stressar och flänger sådär skulle jag komma fram till jobbet som en svettig slasabritt med alla attiraljer på svaj.
Och jag är ändå en tidsoptimistisk och planernade och wannabe-effektiv person. Hur känner sej då alla som aldrig ens sett en tunnelbana? Eller Sverige? Eller rulltrappor? Inte lätt.
Detta är dock inte det enda som tunnelbanan bjudit på utan jag såg också en kändis där igår. I totalt fel miljö och tidsepok. Och utan svärd. Jag såg Arn!
Och han såg helt vanlig ut, inte alls stentuff som nån tempelriddare, tyvärr. Men det var ju skönt att se att han var mänsklig också...
Detta kändiståg följdes sedan upp av en lite mindre känd Ivan Dasa, som stod och prata i mobil utanför mitt hostel. Tog ett tag även här att koppla vem det var, men i jämförelse mot Arn gick det ändå förvånansvärt fort. Först trodde jag att det var nån jag kände, och sen kom jag på att det var en kändis och sen kunde jag inte låta bli att le när jag insåg graden av kändisskap... .Han var en av utmanarna till sveriges språkvårdare nummer ett i "vem kan slå Filip och Fredrik". Så inte jättekändis för någon bragd precis.
Liksom igår är det inte direkt full fart i vår monter men en och annan kommer förbi och är intresserad och vi går runt till företag också. Har till stor succé visat en praktikant från Ghana som är här och promotar oss videon där den Ghanske/AIK-spelaren Boateng tar chansen och hälsar på alla världsstjärnor i Brasiliens landslag vid en landskap.
http://www.youtube.com/watch?v=XrURX7EivXc
Hysteriskt roligt om man förstår att den andra personen i klippet är tjenis sen innan med stjärnorna medan boateng inte alls är det.... Och titta på ansiktsuttrycken på brassarna...
Kommentarer
Trackback
