MARTA!
Tillsammans med 2491 andra personer var jag och mamma och såg Martas kanske sista match och Frida Östbergs definitivt sista match för UIK.
Kvartsfinal i UEFA Women's cup mot Arsenal och de hade förlorat på bortaplan med 3-2 och behövde därför vinna hemma. Och som de vann. Vi hann inte ens sätta oss innan Marta satte första målet. Sen gick det halva halvleken ungefär så gör hon mål igen. Efter periodvilan kommer UIK ut igen och gör det igen, spelar fram Marta från avspark och hon sätter sitt tredje mål. Därefter gör Hanna Ljungberg ett av de snyggaste målen jag sett på gammliavallen, hon får en lobb, kommer lös precis på Hanna-manér och lobbskarvar över målisen. Sjukt snyggt.
När sen Marta sätter sitt fjärde mål är hon helt ensam med målvakten och hon bara stannar upp med näven i luften och gammliavallen exploderar. Hon har ingen like.
Det är nästan som ett hån mot övriga lag när UIK sen får straff och man kallar upp målvakten Ulla-Karin för att få göra mål. Sitt andra för säsongen. Hur många målisar gör det? Hur många lag har råd att göra det i en UEFA/championsleague kvartsfinal? Nog för att U-K är duktig på att slå straffar och har gjort det förr, men ändå. Om det blir en retur får hon långt att springa hem.
Stort av Frida Östberg att inte bli övertalad att lägga den själv i sin sista match. För det var det enda som fattades, att hon skulle få måla en sista gång när hon nu efter 14 säsonger i UIK lägger (elit)skorna på hyllan.
Efter matchen hyllas hon av spelare och publik med stående ovationer och Marta tar emot ett stipendium av Rotary som ska gå till barn med problem i hennes brasilianska hemby.
För att summera denna kväll på gammliavallen finns bara ett ord. Det var grande helt enkelt, som Marcus Birro skulle ha sagt.
Kvartsfinal i UEFA Women's cup mot Arsenal och de hade förlorat på bortaplan med 3-2 och behövde därför vinna hemma. Och som de vann. Vi hann inte ens sätta oss innan Marta satte första målet. Sen gick det halva halvleken ungefär så gör hon mål igen. Efter periodvilan kommer UIK ut igen och gör det igen, spelar fram Marta från avspark och hon sätter sitt tredje mål. Därefter gör Hanna Ljungberg ett av de snyggaste målen jag sett på gammliavallen, hon får en lobb, kommer lös precis på Hanna-manér och lobbskarvar över målisen. Sjukt snyggt.
När sen Marta sätter sitt fjärde mål är hon helt ensam med målvakten och hon bara stannar upp med näven i luften och gammliavallen exploderar. Hon har ingen like.
Det är nästan som ett hån mot övriga lag när UIK sen får straff och man kallar upp målvakten Ulla-Karin för att få göra mål. Sitt andra för säsongen. Hur många målisar gör det? Hur många lag har råd att göra det i en UEFA/championsleague kvartsfinal? Nog för att U-K är duktig på att slå straffar och har gjort det förr, men ändå. Om det blir en retur får hon långt att springa hem.
Stort av Frida Östberg att inte bli övertalad att lägga den själv i sin sista match. För det var det enda som fattades, att hon skulle få måla en sista gång när hon nu efter 14 säsonger i UIK lägger (elit)skorna på hyllan.
Efter matchen hyllas hon av spelare och publik med stående ovationer och Marta tar emot ett stipendium av Rotary som ska gå till barn med problem i hennes brasilianska hemby.
För att summera denna kväll på gammliavallen finns bara ett ord. Det var grande helt enkelt, som Marcus Birro skulle ha sagt.
Kommentarer
Trackback
