Tillbaka till spanskan...
Nu kände jag mig till slut motiverad att gå tillbaka till "skolan" för spanska. Det är för alla som inte vet ett center för kvinnor för att lära sig olika saker med volontärer som lärare, t.ex. spanska, katalanska, datorer och matlagning.
Vi är inte många under 30.....
Nivån är superlåg eftersom det är så blandat och tidigare slutade jag gå för det gav mig ingenting och jag kände mig stressad över att jag ville lära mej mer och att jag även hade mycket annat i skolan.
Men nu när jag hämtat kraft i ett litet studieuppehåll med klasskompisar, fint väder etc. så gick jag som sagt dit igen. Jag tänkte att nu har de ju hunnit en bit fram i boken också.... men inte då. Några sidor bara.
Vi var 13 kvinnor och ett barn på 3 år fördelade på tre lärare. Det var tre kvinnor med slöja och arabiska kläder som inte förstod nånting, en arabisk kvinna som pratade perfekt spanska men kunde varken läsa eller skriva på något språk. Denna kvinna hade även med sig sitt barn på 3 år som var yngre än hennes barnbarn. Detta berodde på att hon hade varig gift två gånger, men detta var hennes sista man sa hon.
Lärarinnan i min grupp var 78 år och pensionerad spanskalärarinna och hon hade sex barn! Men förklaring sa hon att det berodde helt enkelt på att hon varit gift fyra gånger. (Jaha så då är det normalt?)
Sen var där den skrikande ryskan som nu som tur var inte var i min grupp eftersom hon inte kan annat än skrika. I min grupp var dock tre ryskor, en med genomskinlig gul blus, en med orange-rosa t-shirt med volanger och ett par glasögon med lappen med styrkan kvar på glaset. Den sista ryskan hade TVÅ par glasögon på näsan.
En helt vanlig grupp alltså....
Som det låter är det helt galet men jag gillar det nu när jag inte har någon stress för någonting annat. Snacka om kontrast till stereotypa tekniska universitet med killar i moppemusch så långt ögat kan nå.
Det är kul att få inblick i andras liv också, speciellt kvinnors. Alla har det inte lika lätt här i världen, som hon som aldrig fått gå i skolan. Själv sitter jag och försöker förklara hur det kommer sig att svenska studenter bor hemifrån, att min lillebror inte ens börjat plugga än och bor med sin flickvän och att vi får bidrag och lån från staten. Försök förklara det för en som aldrig har hört talas om något annat än att bo hemma tills man är trettio.
Den skrikande ryskan är här i Barcelona för att hennes barnbarn ska kunna ha råd att gå i skolan hemma i Ryssland.
Idag äter jag min fattig-student-kost med ris, lök och tomatsås utan att tycka synd om mej själv.
Vi är inte många under 30.....
Nivån är superlåg eftersom det är så blandat och tidigare slutade jag gå för det gav mig ingenting och jag kände mig stressad över att jag ville lära mej mer och att jag även hade mycket annat i skolan.
Men nu när jag hämtat kraft i ett litet studieuppehåll med klasskompisar, fint väder etc. så gick jag som sagt dit igen. Jag tänkte att nu har de ju hunnit en bit fram i boken också.... men inte då. Några sidor bara.
Vi var 13 kvinnor och ett barn på 3 år fördelade på tre lärare. Det var tre kvinnor med slöja och arabiska kläder som inte förstod nånting, en arabisk kvinna som pratade perfekt spanska men kunde varken läsa eller skriva på något språk. Denna kvinna hade även med sig sitt barn på 3 år som var yngre än hennes barnbarn. Detta berodde på att hon hade varig gift två gånger, men detta var hennes sista man sa hon.
Lärarinnan i min grupp var 78 år och pensionerad spanskalärarinna och hon hade sex barn! Men förklaring sa hon att det berodde helt enkelt på att hon varit gift fyra gånger. (Jaha så då är det normalt?)
Sen var där den skrikande ryskan som nu som tur var inte var i min grupp eftersom hon inte kan annat än skrika. I min grupp var dock tre ryskor, en med genomskinlig gul blus, en med orange-rosa t-shirt med volanger och ett par glasögon med lappen med styrkan kvar på glaset. Den sista ryskan hade TVÅ par glasögon på näsan.
En helt vanlig grupp alltså....
Som det låter är det helt galet men jag gillar det nu när jag inte har någon stress för någonting annat. Snacka om kontrast till stereotypa tekniska universitet med killar i moppemusch så långt ögat kan nå.
Det är kul att få inblick i andras liv också, speciellt kvinnors. Alla har det inte lika lätt här i världen, som hon som aldrig fått gå i skolan. Själv sitter jag och försöker förklara hur det kommer sig att svenska studenter bor hemifrån, att min lillebror inte ens börjat plugga än och bor med sin flickvän och att vi får bidrag och lån från staten. Försök förklara det för en som aldrig har hört talas om något annat än att bo hemma tills man är trettio.
Den skrikande ryskan är här i Barcelona för att hennes barnbarn ska kunna ha råd att gå i skolan hemma i Ryssland.
Idag äter jag min fattig-student-kost med ris, lök och tomatsås utan att tycka synd om mej själv.
Kommentarer
Trackback
