På väg hem...
Så, nu har jag kommit ungefär halvvägs i tid av min resa, dock mkt längre i avstånd. Flög imorse från Prat och landade på arlanda strax efter fem. Har pratat i flera timmar med Linda, hade riktig brist på linda-telefon-prat!
Nu sitter jag på nattbussen upp till Umeå som är proppfull och jag sitter brevid nån fransk tjej som sprider ut sig lite väl mkt för mitt snabbt återfådda svenska tycke.
Och det är ju så ljust fortfarande! Det är jag heller inte van vid. Och konstiga mattider, har ätit lite varmkorv och kanelbulle kring sex, men egentligen är det ju middagstid nu för mig. Har med mig lite risifrutti och banan. Hoppas jag kan sova bort lite av tiden. Var ett härke med alla väskor också, tre gånger fastnade jag i de s***ns rullbandstrapporna på arlanda. TUR jag fick hjälp av Erika imorse! På arlanda finns åtminstone vagnar att köra runt det på.
Nu kom precis en tant på och fick den sista platsen, då kanske vi kan brassa på lite utan stopp!
Har märkt direkt (kanske dock är lite väl kritisk) att folk klagar och planerar mycket mer här. Och jag är också sån egentigen men har ju inte behövt/kunnat vara så på flera månader nu så jag har vant av mig och tycker det är underbart.
Först fick inte vårt plan komma iväg riktigt i tid men det var ingen större fara, men sen när vi landade på Arlanda så blev vi parkerade vid inrikesterminalen och fick busstransfer till utrikes där våra väskor kom. Och det gick en suck genom hela planet. 75% av planet kan ju knappast haft anslutningar som hängde på de tre minuterna i buss? Värre saker måste väl ha hänt??
Kommer bli en omställning det här, vet vilken omställning det var både till och från England och ska bli jätteskönt att bara ha lite semester och ligga i hammocken och jaga myggor och spika skotergarage i Ammarnäs.
För sen bär det ju av på nya äventyr i mellanöstern (har fått lite mer info nu, bl.a. att de inte verkar vara de mest arbetssamma på min avdelning. Killen som berättade det har hand om evenemangen för IAESTE Jordan och lovade att jag skulle kunna festa mycket. Tänk att det finns ingenting jag vill mindre! )
Så om hemkomsten från en lång utomlandsvistelse kan liknas vid en baksmälla så får väl jordanienäventyret minst sagt liknas vid en återställare.
Nu sitter jag på nattbussen upp till Umeå som är proppfull och jag sitter brevid nån fransk tjej som sprider ut sig lite väl mkt för mitt snabbt återfådda svenska tycke.
Och det är ju så ljust fortfarande! Det är jag heller inte van vid. Och konstiga mattider, har ätit lite varmkorv och kanelbulle kring sex, men egentligen är det ju middagstid nu för mig. Har med mig lite risifrutti och banan. Hoppas jag kan sova bort lite av tiden. Var ett härke med alla väskor också, tre gånger fastnade jag i de s***ns rullbandstrapporna på arlanda. TUR jag fick hjälp av Erika imorse! På arlanda finns åtminstone vagnar att köra runt det på.
Nu kom precis en tant på och fick den sista platsen, då kanske vi kan brassa på lite utan stopp!
Har märkt direkt (kanske dock är lite väl kritisk) att folk klagar och planerar mycket mer här. Och jag är också sån egentigen men har ju inte behövt/kunnat vara så på flera månader nu så jag har vant av mig och tycker det är underbart.
Först fick inte vårt plan komma iväg riktigt i tid men det var ingen större fara, men sen när vi landade på Arlanda så blev vi parkerade vid inrikesterminalen och fick busstransfer till utrikes där våra väskor kom. Och det gick en suck genom hela planet. 75% av planet kan ju knappast haft anslutningar som hängde på de tre minuterna i buss? Värre saker måste väl ha hänt??
Kommer bli en omställning det här, vet vilken omställning det var både till och från England och ska bli jätteskönt att bara ha lite semester och ligga i hammocken och jaga myggor och spika skotergarage i Ammarnäs.
För sen bär det ju av på nya äventyr i mellanöstern (har fått lite mer info nu, bl.a. att de inte verkar vara de mest arbetssamma på min avdelning. Killen som berättade det har hand om evenemangen för IAESTE Jordan och lovade att jag skulle kunna festa mycket. Tänk att det finns ingenting jag vill mindre! )
Så om hemkomsten från en lång utomlandsvistelse kan liknas vid en baksmälla så får väl jordanienäventyret minst sagt liknas vid en återställare.
Kommentarer
Trackback
