Jag ser helt ok ut

Kanner att jag maste fortsatta fran gardagen sa ingen blir orolig, jag ser helt ok ut nu igen. Jag har lite hart, kliande skinn i ansiktet men det ser ut att laka. Fargen ar ingen fara alls, lite rodbrun som efter en hard dag pa stranden. Blasan har torkat ihop och jag smorjer smorjer och smorjer.
Kandes dock inte sa kul igar att komma hem till familjen som utbrister "ah! det ar varre! varfor har du inte akt till sjukhuset?!"
Men men.... Och aven saknades kanske anledningen till att vi akte med just denna "guide" pa denna "tur" och inte med min familj eller nagot vettigt foretag och anledningen var att en av nunnorna rekomenderade honom for oss och tog med natalie till hans hus for att diskutera forslag och kom sen till mig och sa allt inkluderat och att han var agare till museum etc.

Slutsats: Lita inte pa nunnor. Tro det eller ej.
Det ar en av lardomarna har faktiskt, eller insikterna har. Nunnorna ar faktiskt inte alls som jag forestallde mig nunnor. For det forsta tacker de inte haret mer an med en duk, men det sticker alltid fram. De gar i slappa t-shirtar och kjolar som bara tacker knana. Jag bor visserligen inte med dem men det gor ju Nathalie sa jag har lite insikt anda och de ar inte sa strikta som man kan tro, och inte heller sa vanliga. De ar inte dumma heller men man tror ju att de alltid ska vilja ens basta etc. men de glommer ocksa bort saker, glommer fraga hur man mar etc.

Och det ar lite jobbigt med hon som ar ansvarig for dagiset som bara accepterar mer och mer barn, trots att de som jobbar dar sager att det ar fullt. Det ar fullstandigt kaos.
Framforallt att fa ordning pa tiden da det ar "lek". Barnen kan namligen inte leka! De bara sliter och drar i varandra, i alla saker, skriker nar de inte far som de vill etc.
Har konsulterat min kara mor och det ar ju langsiktighet som galler. Vi ar ratt overrens jag och Helene som jobbar hos oss medan hennes center ar stangt att man kan inte radda varlden har och aven sofia som just kommit har kommit snabbt in i det. Och vi vet att vi kommer fran skandinavien och att det ar en helt annan varld, men nar man ser andra dagis och barnhem har som fungerar....
Skulle behovas nagot natverk for de som jobbar, att utbyta erfarenheter bade for nunnorna med andra nunnor (manga center ar ju drivna av nunnor) och dagisfroknarna.
Och foraldramoten, det finns de som vill veta mer om hur man ska handskas med barn.

Pa tal om det sa har nathalie numera bytt klinik och ar antligen pa en forlossningsklinik vilket ar vad hon vill specialisera sig som (hon ar sjukskoterska och har sitt ars erfarenhet och ska lasa vidare sa smaningom) men enligt uppgift ar kvinnorna knappt glada har nar de far barn. Det ar en helt annan sak an hemma. Visst att man ar trott efter en forlossning och jag har ju aldrig sjalv fatt barn, men skulle man gora annat an vilja titta pa och halla i sin nya bebis??

Naval, nunnornas brister till trots sa fick jag idag svar pa min fundering varfor de slutar sa abrupt i fader var pa spanska: det beror tydligen pa att det ar katolskt och att vi har formodligen en annan som protestanter. De visste dock inte. Skrammande outbildade pa andra religioner inom till och med kristendomen, de har ju vigt sina liv at det menar jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0