Sista dagen pa jobbet
Men man staller ju alltid in sig och det kanns nu riktigt skont och roligt att aka vidare till forst Guayaquil som ar Ecuadors storsta stad (ja faktiskt storre an huvudstaden Quito) och sedan pa sondag till galapagos! =)
Bade skont och trakigt kandes det idag pa jobbet, speciellt eftersom jag antligen fick prata ut med den nunnan som ar ansvarig. Det visade sig att hon visst har koll och inte bara kommer in och styr och staller, att hon jobbat manga ar pa "riktiga" dagis i Europa, att hon tjatat och tjatat och bestallt en massa grejer hit men ingenting hander. Och de far inga pengar nagonstans ifran, allt gar till andra delar av organisationen eller gar upp i rok. Tyvarr.
Det enda som drar in pengar ar kvinnorna som syr skoldressar och andra klader.
De tackade mig verkligen for min tid personalen nar jag sa att det var min sista dag och det kandes saklart skont att veta att man gjort nagon nytta. Onskar dock att jag skulle vara har mer tid, men det gar ju inte med allt och jag ar som sagt glad att aka vidare ocksa. Det ar dock svart att utratta nagot pa 5 veckor speciellt nar man tappar dagar p.g.a karneval, vagproblem, magsjukor m.m.
Trots det kanns det skont att till slut inse och kunna halla med dem i Sverige om det, eftersom jag hittills tyckt att man anda inte far nagon introduktion, att nunnorna inte verkar vilja ha hjalp, allt ar sa sjukt oorganiserat m.m. Men det skulle behovas mer tid om man ska gora nagon nytta. Och dessutom for att hinna komma in i barngruppen och vinna deras respekt och fortroende.
Men nu ar det som det ar och jag glader mig att aka vidare och det ar kul att det ar med Nathalie och till galapagos sa jag inte behover kanna det sa trist att lamna detta. Nu ska jag ga och lyxa till det med manikyr och pedikyr for att fira lite att jag numera har jobbat klart och ska bara ha semester!
Flyt
Kopte lite pyssel for att gora armband och diplom till barnen pa engelskakursen eftersom vi har sista lektionen idag. Sprang over en bok jag velat kopa lange: cien años de soledad = 100 ar av ensamhet av Gabriel García Marquez.
Kopte aven bussbiljetterna till Guayaquil pa torsdagkvall sa nu ar allt klappat och klart!
Nastan... for jag fick precis veta att jag maste installa mig med mitt ISIC-kort personligen for att fa min studentrabatt sa jag som just bestamt mig for att hanga pa kompisarna till atacames for lite shopping och umgange far vanligt aka in till centrum igen.... suck.
Nu engelskalektion for sista gangen! Sjukt att tiden gatt sa fort, kanns nastan trakigt att lamna om det inte vore for allt roligt som vantar!
Jag ser helt ok ut
Kandes dock inte sa kul igar att komma hem till familjen som utbrister "ah! det ar varre! varfor har du inte akt till sjukhuset?!"
Men men.... Och aven saknades kanske anledningen till att vi akte med just denna "guide" pa denna "tur" och inte med min familj eller nagot vettigt foretag och anledningen var att en av nunnorna rekomenderade honom for oss och tog med natalie till hans hus for att diskutera forslag och kom sen till mig och sa allt inkluderat och att han var agare till museum etc.
Slutsats: Lita inte pa nunnor. Tro det eller ej.
Det ar en av lardomarna har faktiskt, eller insikterna har. Nunnorna ar faktiskt inte alls som jag forestallde mig nunnor. For det forsta tacker de inte haret mer an med en duk, men det sticker alltid fram. De gar i slappa t-shirtar och kjolar som bara tacker knana. Jag bor visserligen inte med dem men det gor ju Nathalie sa jag har lite insikt anda och de ar inte sa strikta som man kan tro, och inte heller sa vanliga. De ar inte dumma heller men man tror ju att de alltid ska vilja ens basta etc. men de glommer ocksa bort saker, glommer fraga hur man mar etc.
Och det ar lite jobbigt med hon som ar ansvarig for dagiset som bara accepterar mer och mer barn, trots att de som jobbar dar sager att det ar fullt. Det ar fullstandigt kaos.
Framforallt att fa ordning pa tiden da det ar "lek". Barnen kan namligen inte leka! De bara sliter och drar i varandra, i alla saker, skriker nar de inte far som de vill etc.
Har konsulterat min kara mor och det ar ju langsiktighet som galler. Vi ar ratt overrens jag och Helene som jobbar hos oss medan hennes center ar stangt att man kan inte radda varlden har och aven sofia som just kommit har kommit snabbt in i det. Och vi vet att vi kommer fran skandinavien och att det ar en helt annan varld, men nar man ser andra dagis och barnhem har som fungerar....
Skulle behovas nagot natverk for de som jobbar, att utbyta erfarenheter bade for nunnorna med andra nunnor (manga center ar ju drivna av nunnor) och dagisfroknarna.
Och foraldramoten, det finns de som vill veta mer om hur man ska handskas med barn.
Pa tal om det sa har nathalie numera bytt klinik och ar antligen pa en forlossningsklinik vilket ar vad hon vill specialisera sig som (hon ar sjukskoterska och har sitt ars erfarenhet och ska lasa vidare sa smaningom) men enligt uppgift ar kvinnorna knappt glada har nar de far barn. Det ar en helt annan sak an hemma. Visst att man ar trott efter en forlossning och jag har ju aldrig sjalv fatt barn, men skulle man gora annat an vilja titta pa och halla i sin nya bebis??
Naval, nunnornas brister till trots sa fick jag idag svar pa min fundering varfor de slutar sa abrupt i fader var pa spanska: det beror tydligen pa att det ar katolskt och att vi har formodligen en annan som protestanter. De visste dock inte. Skrammande outbildade pa andra religioner inom till och med kristendomen, de har ju vigt sina liv at det menar jag.
Manglares
Jo, for att vi akte pa utflykt med en helt knapp guide som var neger, och jag ar inte rasist men han klarar ju saklart sol battre, och tankte inte pa nanting forutom sina egna pengar och ville garna ha mer av oss. Sa han satter oss i en kanot istallet, utan tak och utan att vi hinner satta pa solskydd och nar vi val ar i kanoten, tre personer + de tva som redan satt dar och en massa kokkosnotter. Inga flytvastar saklart och hade vi rort oss hade vi trillat i sa solskyddet lag sa fint i vaskan pa ryggen. Inte sa han hur lange det skulle ta heller sa det visade sig bli ca 1,5 h precis mellan 12-13 ute pa en flod pa ekvatorn. Ar nagon forvanad?
Jag ar dock forvanad och sjukt deppig for blasorna. Fargen ar "vanlig" rod, men blasor... ja vad gor man.... precis nar min hy blivit i princip helt bra mot alla odds!
Och vad ska man saga om helgen... ja, vi akte norrut och ville framst titta pa "manglares" som heter mangroove-trask pa svenska tror jag. Sanna jattetrad med rotter i vattnet. Valdigt speciella och livsviktiga for manga sma varelser sasom krabbor. Sag riktigt fina rod-bla krabbor!
Dessa manglares ar utrotningshotade eftersom folket saljer ivag dem till rakodlingsforetag. Forsta gangen jag fick nys om detta var nar min kare van Ingo forbjod mig ata tigerrakor. Det ar ett stort problem har, liksom utsaljningen av djungel till oljeforetag.
Och nog sag vi manglares, aven om inte det blev riktigt som vi tankt kanske... Men vi akte buss, batar, gick bland sma skitiga, fattiga sma byar, besokte hans museum som verkilgen var varldens minsta och skitigaste och tveksamt om en enda av prylarna var akta. Han ville bara ga runt med sin filofax, ringa bussbolaget vi akt med for att krava tillbaka sin vaxel som han hade glomt! (helt otroligt att sant faktiskt funkar i sydamerika!) for att det var ju "tva dagars mat!".
Dock sa ville han dag tva ha ytterligare 10 dollar var fran oss och nar vi sa nej sa han att han skulle ringa nunnan som hjalpt oss ordna detta, att han bara hade 15 dollar, att vi inte kunde ta oss hem bla bla bla. Och vi satt dar och hade ju extra pengar och tankte bara att hem tar vi oss alltid. Sa han andrade sig och sa att 50 dollar var per dag. Haha, sicken skojjare. Det hade inte ens kostat halften om vi akt sjalva men man far ju forvanta sig att betala for guiden och hade inte varit latt att styra upp resan sjalv anda men sa har i efterhand skulle jag val inte rekomendera nagon annan att aka med honom och min familj har hade varit riktigt oroliga och onskade att jag akt med dem istallet. Men de har inte direkt erbjudit sig. Men men, latt att vara efterklok. Det gick ju bra och han var inte farlig eller forsokte nagot sadant, utan bara javligt sugen pa vara pengar och ointresserad av att vara guide och intresserad av att visa tidningsurklipp han hade pa sig och sitt museum och prata med folk och beratta vad han hette och att han varit chef i quito.
Dock fick vi se en hel del, ett jattemodernt (relativt men faktiskt valdigt modernt) sjukhus, kul att se speciellt eftersom vi har en vardcentral har i fundacion amiga som jag besokt och natalie jobbat pa.
Valkampanjsfester, fiskeribyar och framforallt har vi sett det "riktiga" fattiga, skitiga esmeraldas.
Synd bara att jag kanner mig som en orch i ansiktet.
Nu sags det inte vara sa farligt men jag kanner mig som en spetalsk. Ungefar som de tva vi sag pa bussen igar som var fullkomligt tackta av vartor over hela kroppen. Tur de inte tog i oss.
Ska faktiskt bli otroligt skont att komma harifran nu, aven om jag vant mig. Men att fa kanna sig riktigt ren. Det har jag inte gjort pa en manad nu, och man vanjer sig men borjar langta till lite mer vastvarld. Har sett bilder fran Calle och Linus boende i karibien och bilder fran stranden, det ser ut som ett paradis!
Och nu narmast vantar ju minisemester i forst Guayaquil med Natalie innan vi aker till Galapagos! Nu ar vi sa nara, har betalat nastan allt och vantar bara pa fler papper och att tiden ska ga sa vi inser att vi verkligen ar dar.
Jag har inte kraschat med flyg
Har har malariasasongen dragit igang och jag ar glad att jag ater mina piller. Forst var det snack om att man inte behovde eftersom malarian ar "lindrig" (icke-dodlig) men jag tar iallafall sa hoppas hoppas, peppar peppar, att man slipper.
Korde forbi en stor lastbil igar som sprutade ut nagot illaluktande som tydligen var mygg-dodar-gift for att undvika malaria sa gott det gar. Ingen har ju direkt rad att bli sjuk, och att ta piller i forebyggande existerar inte ens.
Mer dagis idag och har verkligen tusen tankar och framforallt hur likt det faktiskt ar. Att de jobbar efter samma forutsattningar, nastan. Vi har 16 barn i smabarnsgruppen 6 man-2 ar pa en froken. hon har fast tjanst och ofta hjalper hennes dotter till, annars hjalper vi andra till sa gott vi kan.
i 2-arsgruppen ar det ca 15 barn pa en fast froken. Hon har sin bebis i smabarnsgruppen sa hon maste ga ivag och amma ibland sa da hjalper vi till inne hos henne.
Inne hos "oss" i 3-4 arsgruppen har vi ca 25 barn pa ingen fast froken men pa 2 tills vidare och mig. Och ibland folk som hjalper till en vecka, ofta skolungdomar som har lov just nu.
Alla avdelningar ar ca 12 kvadratmeter stora.
Sa det ar framforallt plats som behovs och mer fast folk. Annars fungerar verksamheten faktiskt helt ok, men det gar helt enkelt inte att ha ens 3-arsgruppen inne och "jobba" pa formiddagen efter att de bara vantat mellan 8-10 och sitta ca 15 barn dar inne. Det ar fullt os medvetslos varje dag. Men de framhardar anda de stackars froknarna. Hon tillfalliga har inte mycket att saga till om och det ar nunnorna som bestammer men de kommer bara in i barngruppen, sager vad vi gor fel, ger barnen lite karlek och gar igen. Det ar faktiskt inte samma som att jobba dar hela tiden.
Idag sa jag med klar och tydlig stamma att "ingen ater sitt morgonmellis forran vi stadat upp ALLT har!" Da holl andra froken med och barnen stadade faktiskt! Kandes som en framgang. Man maste sta pa sig, sta pa sig, sta pa sig mot deras spring i benen, tjut om att fa leka med sina medtagna pistoler och osamjorna kring ca halftens medtagna diverse fika.
Idag var jag ute i uterummet och jobbade med 4-arsgruppen for vi skulle skriva ett brev och gora nagra teckningar till Prosit i Sverige ("min" dagisavdelning, dar jag vikat mest och dar mamma jobbar)
Andra froken hade jattebra idé sa vi har gjort en superfin stor plansch med barnens hander, hjartan och brev till de svenska barnen for att skaffa kompisar i mitt land. Ska bara se till att skicka hem den ordentligt!
Sitter nu aterigen och bara njuter (trots att jag svettas kopiost) av att ha klarat av en vecka till, ha betalat flygbiljetten till galapagos, ha helg och ha fatt spela lite fotboll med barnen pa loretto efter engelskan.
Dar gor de verkligen framsteg! De pratade ingenting alls i borjan men nu forsoker verkligen alla! Och det gar bra ocksa och de ar flitiga att kopiera och skriva av, och anvander sig av sina gamla anteckningar for att komma ihag. Har lagt upp det sa att vi alltid repeterar och gar vidare med nagot som kan byggas pa. T.ex. forst gjorde vi farger, sen frukt och sen pratade vi om vilken farg frukt ar. Forra gangen gick vi igenom kroppsdelar och idag klader och avslutade med att fraga och trana pa att saga vad man har pa sig pa benen, huvudet etc.
En kille kunde knappt lasa och skriva nar han borjade men har varit extremt ambitios och skriver nu perfekt! och laser av tavlan helt sjalv ocksa! Helt otroligt faktiskt. och det ar verkligen uppskattat bade av barnen som kommer med anteckningsblock och penna utan att man nagonsin behover tjata och som vill skriva av, och av nunnorna som jobbar dar.
I helgen ska vi aka norrut och titta pa "mangrooves" (pa engelska) som ar typ trask med trad nere i vattnet som ar valdigt speciella och utrotningshotade p.g.a. rak-industrin. Ska bli kul hoppas jag, skont komma bort lite och fa lite "aventyr" aven om vi snart ska pa ett annu storre! =)
Sen vantar bara en vecka till har med avslutning pa engelskan, jobba sista veckan, gora allt "sista" t.ex. passa pa med extremt billig pedikyr och manikyr (igen) och tvatta samt fira vaffeldagen!
Inne i verksamheten
Froknarna ar verkligen duktiga, speciellt hon som ar den strangaste och ar chef och ansvarig. Massor med vettiga idéer men det saknas en del, framst plats och pengar.
Idag jobbade jag i smabarnsavdelningen med 6 man - 2 ar. Alla med bloja och inget skotbord. Dar sparar man inga ryggar inte. Jag fragade rakt ut och hon bara skakade pa huvudet och sa ungefar "ja det hade ju varit bra".
Och soptunna med lock hade de haft men den bara forstor de ungdomar som tar sig in pa kvallarna...
Allt rullar pa har och jag trivs verkligen, kanns trakigt att det bara ar en vecka kvar nu! Synd att det gick bort tva veckor med stangningen men inget att gora at och det var larorikt att fa komma till Loretto ocksa och de gor verkligen framsteg i engelskan dar! Vi fortsatter att ga dit varannan dag och ha lektion.
Borjar dock se framat nu och ska aka in och betala galapagosflyget nu i eftermiddag om det ar oppet.
Har hittat ett nytt internetcafé ocksa med skype och ett bageri intill sa har sitter jag med lite varma croissanter och dricka och bara njuter!
Finns det eldsprutande drakar i Sverige...
Den fragan fick jag av min vardmoster tillika granne igar. Man borjar ju undra hur det star till med utbildningen har. Och det ar anda en person som ar intressant att prata med, som garna pratar om hur outbidlat Ecuador ar, pratar om skatt och presidentval och som ar intresserad! Det ar ovanligt har men min familj ar det och aven denna grannfamilj och det ar kul. De har fragat om pengarna flera ganger nar det igar slog mig att jag ju tagit med mynt for att visa. Det gjorde succe´!
Dock kan de inte rakna om valutor, forsta prisskillnader etc.
Fragade mig aven i vilken alder barnen i sverige pratar svenska (eftersom det ar sa svart). De trodde inte pa att vi lar oss det lika latt som de lar sig spanska.
Jag ar tillbaka pa "mitt" dagis efter en trevlig helg med utgang, strand, strand och strand.
Blev otrolgit glad att se att froken som jag jobbade med tidigare var fortsatt tillsvidareanstalld och att hon som varit chef och skulle byta jobb ocksa var kvar!
Jag har fatt mycket mer ansvar, de ber mig rakna barnen och ga till koket och rapportera infor lunchen, fragar om jag planerat nan lek, idag inforde och holl jag i morgonsamling (haller pa att lara mig padre nuestro - fader var som vi laser varje dag) och jag fick barn efter barn att somna idag med mitt sjungande av "du gamla du fria" och "vargen ylar" (den som kan fixa mig texten pa vargen ylar ar jag evigt tacksam! den bor finnas, jag har sjalv boken Ronja pa spanska)
Har upptackt en mer eller mindre halsokatastrof pa lekplatsen - soptunnan.
Alla vet hur faglar, katter, vind m.m. kan rora runt en soptunna. Och alla vet hur en overfull soptunna ser ut. Tank er da ett bensinfat overfullt av pasar, att man inte far spola ner papper i toaletterna vilket gor att bajspapperen ar i soporna, matrester, blojor..... pa dagisgarden! Jag plockar varje dag och barnen hjalper mig och igar hogg aven en annan froken in utan att jag fragade och tyckte ocksa det var ackligt. Nunnan holl med och jag hoppas vi kan fa ordnign pa nagon soptunna. For glas och bajs ar inget man ska leka i, speciellt inte nar inte ens alla har skor.
Jag blir dock aldrig klar over penga-prioriteringarna har. De betalar en YNKA summa for dagis, 5 dollar om bada foraldrarna jobbar, annars 1-2 dollar. Dock kommer barnen varje dag med mellis med sig for ca 1 dollar. Jag vet vad det kostar eftersom jag sjalv aldrig far ata mig matt och inte far varma min mat hemma forran sju-halv atta och koper alldeles for mycket kex och bananchips.
Sa dagis kostar (inte for alla saklart, alla har inte eget) mellan 1-5 dollar i manaden for sjalva dagis, och sa lagger de kanske 20 dollar pa medskickat fika.
Och vi har mellis bade pa morgonen och kvallen. Colada (motsvarar valling) och frukt.
Forstar inte att de tillater annat fika, av likhetsskal eller vad man kallar det.
Men jag fragar, fragar och fragar och kommer in i det mer och mer och fick en gullig komplimang idag av en av nunnorna: "Johanna! Du ar valdigt praktisk!" =)
Naval, har suttit tillrackligt vid datorn idag och svarat pa massor med underbara, langa mejl fran slakten!
Ska ga hem och umgas med min familj har som jag verkligen trivs med, men som fatt mig och inse hur mycket jag alskar och langtar efter min egen! (och da raknas som har: kusiner, kusinbarn, farbrodrar, morbrodrar, kusiners morbrodrar etc.)
Fredag!
Sa har veckan gatt med spanskaundervisningen och det ar skont med helg. Ska dock jobba imorgon pa en kvinnodag pa centret dit det kommer att komma 3 gynekologer och utfora undersokningar valdigt billigt (1 dollar)
Natalie ska jobba eftersom hon ar sjukskoterska men jag ska fa hjalpa till och stada, fylla i papper, halla sallskap och sa. Det ska bli kul faktiskt, gor mig inget att jobba pa en lordag, dessutom bara till lunch om det inte visar sig bli kaos eller jattekul. Da kan vi kvittera ut sista dagen istallet och aka i lugn och ro ner till Guayaquil och darifran till Galapagos som nu ar bekraftat! (peppar peppar, det ar ju anda fredag den 13)
Stadade upp pa dagiset idag infor nasta vecka och det uppskattades av nunnan som ar mest ansvarig. Svart fa nagon ordning pa vem som gor vad har och ingen har tid med nanting men jag hade borjat att dra ut grejer ur skapet for att se vad som finns att jobba med och kande att jag maste ju fullfolja det, sa de inte kommer till en okenstorm pa mandag.
Igar blev hela familjen utelasta, verkar forfolja mig med spanska och utlast. Jag skulle kila upp och duscha och far inte upp dorren. Forst kommer lillbrorsan Juani och provar, men funkar inte med varken min nyckel eller hans. Sen storasyster Denise och ingen framgang. Till slut kommer pappan och konstaterar att det ar nat vajsing med sakerhetslaset inifran. Jattebra kvall ocksa, en neger (ursakta uttrycket men de sager sa har och de ar helt overtygade om att det beror pa hudfargen ocksa) hade just tjuvat en grisfot och sprungit ivag sa stamningen var sadar lagom latino-vansinnig...
Till slut kom Juan pa att nar han var liten rymdes han genom gallret som sitter for fonstren sa vi fick in grannens lillpojke som med instruktioner lyckades oppna sakerhetslaset.
Och pa tal om latino-vansinne fick jag mitt andra utbrott á la sydamerika (forsta var nar de gatt in och anvant smink pa mitt rum nar jag inte var hemma) och det var idag nar helt plotsligt pa engelskan en kille sager att "dar ligger en av kattungarna och sover, han ligger i ladan". Da har de stangt in en av de sma sota, svarta kattungarna i en av ladorna i katedern! Helt stangt! Och idag ar det fredag. Nog for att han kanske kunde andas men vem skulle slappt ut honom under helgen nar de laser i skolan om inte barnen kommit ihag att saga det. Da hojde jag rosten rejalt och spanskan holl forvanansvart bra (ar det som mammor som kan lyfta bilar om sitt barn ligger under?) och de fick sig en utskallning som hette duga om vad som kunde hant om han var instangd for lange, inte kunde andas, ingen kom ihag att oppna och att det ar faktiskt ett DJUR!
Sen har jag funderat ocksa mer pa det har med mitt daliga samvete och att har ar ju alla smutsiga, inklusive jag. Men hur vanligt ar det med barn med sex fingrar eller sex tar? Jag har aldrig sett sadant forut, det maste ske ratt manga sma operationer anda i Sverige...
Det ar sant jag dromt mardrommar om att jag tagit av mig fotbollsskorna och haft en dubbelta....
Trevlig helg!
Daligt samvete for smutsiga barn
Just nu brottas jag mest med daligt samvete for att jag tycker det ar lite jobbigt nar barnen klanger pa mig... De ar jattegulliga och de har det fantastiskt bra under alla omstandigheter, men de ar trots allt inte hela och rena som svenska barn.
De ska peta pa om man har en finne eller ett myggbett, de ar helt sariga av bett, sonderkliade, sariga och framforallt smutsiga. En som stank kiss ville sitta i mitt kna idag. De vill halla handen och de kliar sig i rumpan och ingen anvander ens toapapper. Tval finns inte heller sa ofta for som alla barn leker de bara upp den.
Men jag hade ett jattemysigt samtal idag med en kvinna som sa garna ville prata med mig, bara for att, och hon var socialarbetare pa centret men hade semester sa hon var bara forbi en svang. Da kom aven den ansvariga nunnan fram och borjade prata och jag fick hora lite om hur allting borjade, hur hon kom dit etc.
Sen engelska och sen har vi varit en svang till Esmeraldas och kopt schampoo, balsam och myggmedel for nu har aven jag borjat bli biten.
Forsoker styra upp galapagos men saklart har de borjat strula med datumen... Vi far val se, dollarn ar ju pa over 9 nu sa forsoker stalla in mig pa att det ar once in a life-time att fa aka dit om det blir av, men om inte sa har jag sparat en sjuhelsikes massa pengar. Och far ta en svang ner langs solkusten med Natalie istallet. Blir nog bra vilket som.
Borjat langta vidare nu, karibien kanns inte helt fel... sjukt att tiden har gar sa fort! Nu ar det verkligen bara att njuta sista tiden har.
Rullar pa...
Natalie har varit med igar hela dagen och idag pa engelskalektionen och vi har spelat memory och gjort sketcher med halsningsfraser. Det finns en del som kan lite engelska men de har for j*kligt uttal och kan inte koppla nar man ska anvanda vad, uppfatta fragor, svara ratt svar etc. Men det ar inte sa latt, och inte latt heller att lagga nivan mellan ca 2an och 7an. Dock ar de pa en jamnare niva an man skulle kunna tro, i Sverige hade det ju varit helt omojligt.
Idag ska jag forsoka farga mitt har brunt, ar for less pa alla kommentarer och att bokstavligen lysa upp vart jag an gar. Nog for att jag ar van sedan barcelona och Jordanien, men har ar folk svarta. Och det enda som intresserar folk har ar ocksa utlanningar. Antingen vita eller svarta. Och hur man ser ut. Ett skamt som sager ungefar allt om min familjs och folket i esmeraldas humor:
Om man ser en svart som springer ar det en tjuv.
Om man ser en vit som springer ar det en atlet.
Ha. ha. Verkligen jattekul. Ska man skratta eller grata? Ar det rasism eller dalig humor? (Det berattades verkligen exakt sa, i den ordningen ocksa)
Lar inte hjalpa for fem ore att bli lite brunare i haret, jag blir ju aldrig vare sig neger eller latino men folk kanske slipper kora av vagen.
Barnhemmet Loretto
Blir ett nytt inlagg direkt, det andra blev sa langt.
Vaknade imorse och forsta nyheten var att ett av barnen pa gatan drunknat. Riktigt sorgligt, men jag kan inte lata bli att tanka att det ar lite foraldrarnas fel nar mamman var full pa en fest och holl pa att dansa medans flickan gick och skulle bada i floden. Det ar sa sorgligt sa man vet inte vars man ska borja grata. Men sanningen har ar att anledningen att det ar synd om barnen ar for att foraldrarna ar outbildade, lata, fattiga och allt gar i cirklar. Barn ar ju barn.
T.ex. sa imorse nar jag och Denis var och handlade sa hade hon med lilla Valentina som pekade pa nagra kex som hon direkt kopte. Jag fragade om hon alltid koper det hon pekar pa, eftersom hon kopte en boll till henne "som hon ville ha" nar vi var i parken i lordags ocksa. Da svarade hon glatt och stolt "Ja!" och nickade ivrigt. Jaha, svarade jag. Det ar ju inte min sak att lagga mig i. Men jag har svart att halla mig och jag tycker mamman gor det bra for hon har mer koll och saklart mer erfarenhet och sager till Denis lagom mycket. Svart inte lagga sig i nar de bor hemma men det ar ju anda hennes dotter. Men hon har mycket battre "pli" pa barnbarnet an vad mamman har och hon ar sa lugn nar hon ar med henne. Men sista att ha nagon ratt att saga nagot ar ju jag.
Jag gick till mitt nya arbete uppfor backen en bit bort, ett barnhem. Det ar for barn som polisen hittat pa gatan, men i sjalva verket har de faktiskt familjer de flesta sa manga ar hemma pa semester nu. Kanns lite konstigt, man vet inte riktigt vad man tors fraga. Men riktigt kul, de ar blandade aldrar sa de berattar ju mycket och gar att fraga. Speciellt tjejerna ville ju saklart vara med mig. Och sa finns ju alltid de som vill halla handen och att man ska leka med bara dem =)
Men jag blev makta imponerad av uppfostringen och lugnet har, det ar annorlunda an mitt gamla dagis har!
De storre sager at de sma att "torka inte av dej pa trojan! du smutsar ju ner dej!" medan Denis hemma anvander valentinas troja att snyta henne med....
Efter maten sa diskade alla tjejer undan ALLT! Nunnorna var helt lugna och at sin mat i lugn och ro (for att inte tala om matron! och alla vantade pa varann trots att alla at i ett stort bord. Ingen stress har inte!) och hjalpte till och instruera ytterst lite och sopa lite. Killarna gick med matresterna till svinstian och stadade den. Helt otroligt!
Och de har mycket djur, alltifran en kritvit katt och en kolsvart kattunge till marsvin, grisar, STRUTSAR!! (forsta gangen i mitt liv jag ser det tror jag) hundar, hons, gass m.m.
Allt ligger i ett stort omrade med massor med trad, faglarna kvittrar och det ar idylliskt. Skolan ligger inom omradet och ar aven for utomstaende. Nu ar det dock sommarlov men barnen var lite uttrakade berattade de for mig, och de langtade hem ocksa eftersom manga hade just varit hem och halsat pa, sa nar vi skulle ha engelska var det mangrann uppslutning.
Riktigt kul faktiskt sa jag ser fram emot veckan att forsoka hitta pa engelskalektioner pa lagom niva som passar alla. De ar inte riktigt "intermedio" som de sjalva tycker men alla vill ha laxor sa mycket battre lararjobb kan man nog inte ha =) Och jag far trana och anvandning av mina spanska-engelskakunskaper.
Sa just nu leker livet i Esmeraldas, (och svetten dryper).
Trevlig helg igen!
Fredagen var som "sagt" ocksa hemma fran jobbet, och kande mig lite hangig for att vi inte hade nagot vatten. Nar det tog slut i tunnan helt och hallet och inte lagades pa lordagen sa tankte jag att det var kort for helgen, men pa lordagkvall sent sa horde jag det spolade... gissa om jag sov gott! =) Gick upp och tog en laaaaang dusch pa sondagmorgon!
Men innan det spenderades lordagen med Natalie i Sua, en strand soder om dar vi bor, ca en halvtimme. Man hoppar av bussen, gar i fem minuter och sen kommer man till en jattefin lugn strand, bara en bit bort i samma vik som Atacames dar jag var forra helgen. Atacames ar storre, Sua var mycket mindre och helt lugnt. Fick ligga (sa nar som pa tva 13-aringar) helt ifred och lyckades saklart branna oss lite, trots massor med solkram. Men det ar inget att gora at och fick vara vart!
Nar vi kom tillbaka hangde vi med Denis som skulle med sin dotter och grannfamiljen in till centrala esmeraldas till en fin park for barn. Mycket mer an sa ar svart att gora nar man inte vet vars man ska ga i centrum, parkerna ar dar folk ar och som ar "nat att se". Sa vi strosade lite, tog ut pengar, handlade lite fornodenheter pa en "riktig" affar (dar man far ga in sjalv och inte forsoker bestalla genom galler pa spanska) och sen akte vi hem.
Var medbjuden att ga ut men orkade inte och lite orolig att jag inte skulle bli helt frisk om jag tappade all somn eller drack minsta lilla ol.
Sa pa sondagen gick vi INTE till kyrkan for hon som gick ut kom hem for sent (kl. 5, da ar det jobbigt att ga upp till kyrkan kl. 7, men jag tycker det ar lite vekt av foraldrarna) sa jag langduschade och sen skulle vi helt plotsligt aka pa utflykt. Egentligen skulle vi inte det for bilen ar inte registrerad men de hade kommit pa att det var sondag sa da skulle det nog inte vara nagra poliser ute.
Hade bestamt med natalie men efter manga om och men fick hon folja med oss iallafall, vi akte bak i en pickup sa dar fanns det stjarterum!
Akte till min vardmammas kusins hus som var ute i buschen med alla mojliga djur, bl.a. en kalkon spatserandes pa garden. At kycklingsoppa som de slaktade mitt framfor ogonen pa oss. Gick val battre for mig an for vegetarian-natalie =)
Men det var jattemysigt och vi badade i en flod och allt var riktigt idylliskt och lugnt och skont. Paminde valdigt mycket om en dag i talludden dar hela dan mest gar ut pa att laga maten och umgas.
Vi firade internationella kvinnodagen, jag blev faktiskt forvanad att det var sa stort har. Nog for att den ar internationell men de ar sa outbildade har i allmanhet.
Dessutom Juanitos fodelsedag, min "lillebror", men han firades inte direkt och jag behovde inte skammas som inte hade nagon present for det hade inte nan annan heller! Istallet gick han runt till alla vi kvinnor pa morgonen och kindpussade oss och onskade "grattis" pa kvinnodagen!!
Det kallar jag uppfostrad! =) Han ar faktiskt jattesot, jag gillar verkligen att ha en lillebror eftersom jag ar van vid det och han paminner ocksa aven om kusin Lars. En just fylld 17-aring som gillar kora fyrhjuling, langtar efter korkort och faktiskt kor battre an sin pappa (det kanske inte ar nagon likhet Tony!) gillar att branna CD-skivor och titta pa TV =)
Systrarna ar ocksa battre nu, jag har nog helt enkelt vant mig och nar jag standarden ar overkomlig, och jag ar verkligen inte krasen, sa kanns allting bra igen!
Det behovdes kanske lite invanjning men det ar nog ocksa sa att det "hander mycket med en sjalv" som en tidigare volontar sa.
Innan vi akte hem pa lordagkvall akte vi en bit langre in i buschen och badade i vattenfall. Hela familjen tjoade och klattrade, trots att ingen kan simma! Det var inte grunt men anda, jag skulle vilja se mina mostrar klattra pa klippor och duscha i vattenfall! (Vem foljer till brudslojan i sommar?! =))
Missade som tur var kyrkan, for jag var dodstrott och trots att jag inte ar speciellt religios vill jag inte ga till kyrkan halvblot, med bikinin under sa man ser ut som en mjolkkossa med flipflops.
Juan fick bestamma mat for jag sa att sa gor vi i min familj och sa at vi hamt-mat: kotletter, ris och bonor. Kanske later trist men jag alskar faktiskt maten har! Den ar enkel och god. Senast imorse at jag massor med stekt banan och prinskorv till frulle =)
Dags for magsjuka
Sa var det dags igen for magsjuka. Jag har bara vantat pa det, det ar helt omojligt att undvika, de her kranvatten pa allt och har ingen aning om vad som kan orsaka dalig mage. De vet inte vad pastorisering ar, utan tror att farsk ost ar nyttigare an processerad. Kanske for dem ja. Men inte for svenskar. Dock ater ju inte jag varken ost eller mjolk men eftersom ingen har kopplar att mjolkprodukter inkluderar visst brod, ost, choklad, gradde etc. Sa far man fraga tusen ganger och de forstar helt enkelt inte battre. Jag ar ledsen att stamma in i fordomarna men folk har ar otroligt outbildade. Och de bryr sig inte. Jag har kannt att denna blogg, min dagbok och mina samtal med Natalie har blivit alltmer egocentrerade och pa vad som ar jobbigt har. Det ar som att jag soker det jobbiga. T.ex. kanner jag att jag ger upp om jag flyttar till nunnorna och inte uthardar att bo med familjen. Dock ska jag flytta nu efter helgen da jag upptackt att vi har rattor ocksa. Pa overvaningen. Om man har platt-TV, dator, stor bil etc. ar man inte fattig. Har man da rattor i sitt hus, pa overvaningen, sa ar det javligt skitigt bara. Toan ar inte stadad sen Franco dog, finns ingen toadorr, de anvander inte toalettpapper (ar det dyrare an internet eller varmvatten?) och sen nagra dagar gick lampan och ingen har satt i en ny sa nu har vi inte lyse heller. Men eftersom det inte finns nagot innertak eller dorr utan bara ett draperi sa kommer det ju in lite ljus utifran.
Som sagt, kanns som jag bara klagar, men det kan inte hjalpas att det har faktiskt inte ar att "upptacka hur familjer har har det" utan att upptacka hur de valjer att ha det. For de jag bor hos ar otroligt bortskamda, ager flera huskomplex och det gar bra med affarerna.
Och de har ju bjudit mig pa juice och glass fran kiosken men haromdagen nar jag tog en juice sa sa mamman at t den aldre dottern (hon med barn) hade fatt ta over affarerna "sa hon ska kunna kopa blojor och sa till sitt barn" och att hon sagt att hon ar skyldig mig sen internet forsta dan sa kan hon ju dra av det pa det jag tar har. Tack for att ni sa det fran borjan. Sa jakla snikna ibland, bara for att det blivit dalig stamning. Jag undrar vad Patricia (Hakans fru, ocksa koordinator) egentligen sa nar hon ringde dem.
For ovrigt tvivlar jag starkt pa att Denis gor inkopen sjalv, hon bara far pengarna. En san fin omskrivning till att ge pengar till sina barn, lata dem skota affarerna.
Nae, jag ar klar med den har familjen nu. Har tusen anledningar att flytta och eftersom dagiset un ar stangt sa har jag fatt lite instruktioner om utvardering fran Sverige som jag ska gora. Hade jag ingen aning om, det ar sa manga olika bud sa jag blir lite snurrig. Men jag maste forsoka fa nunnorna att ta sig tid med mig och forklara organisationen och lite sant, och sen ga runt pa de olika avdelningarna och observera. Da kan jag dessutom utvardera skillnaderna med att bo i familj och hos nunnorna eftersom jag ar den forsta som gor bade och (i Esmeraldas) och sa smaningom ar tanken att alla volontarer ska bo pa centret hos nunnrna. Saledes kommer jag nasta vecka att vara pa barnhemmet langre upp pa gatan (dar de inte behover mig men kan tanka sig att jag far hjalpa till om jag vill) och sen tillbaka pa fundación amiga nar det oppnar igen. Blev inget jobbande pa barnhemmet denna vecka p.g.a. magen.
Men jag ar lugn med det, denna gang var jag installd pa det och tanker inte lata det ga sa langt som i jordanien utan kora stenhard te-diet med lite ris och brod, och ga till lakaren om det inte blivit battre efter helgen. Och sa har jag antibiotika med mig fran Sverige om det skulle behovas. Forhoppningsvis gar det val over av sig sjalvt, nagot som maste ut bara, och annars blir det medicin. Och hos nunnorna ar allt renare ocksa.
Forst trodde de att det var papayan de gav mig nar jag var hungrig men inte fick varma min mat for klockan inte var middagstid (den var halv fem och jag maste vanta till halv atta, trots att de bara varmer upp lunchen till mig och inte ater med mig) men nar jag fick feber och kraktes igar (ursakta klarspraket) sa borjar jag misstanka nat annat. Men som sagt, inget att gora nagot at, bara vanta och jag mar bra i ovrigt, har inte tappat humoret och nu ar det helg och jag kan vara med Natalie hela tiden.
Dock eftersom det blir helg blir det nog inga fler blogginlagg pa nagra dagar, sa ingen panik att jag skulle lagts in pa sjukhus, blivit ranmordad pa dagis eller annat: det ar internetcaféerna som har stangt bara! =)
Carla pratar med mig igen, dock har hon tappat sin telefon sa vi kan inte ringa till kompisen vars stuga vi skulle till imorgon. Sa vi far se vad som hander i helgen. Men idag skiner solen fantastiskt skont, inte smutskvavt.
Och det ar inte sa farligt som det alltid later, men jag skriver arligt har och kanner att det ofta blir egocentrerat och nat slags "hitta det varsta". Men jag har borjat lasa Che Guevaras bok "dagbok fran en motorcykel" sa jag hoppas fa en annan bild av att resa i sydamerika an att lyckas hitta de mest bortskamda rika familjerna!
Trevlig helg!
Lite nytt igen
Det rader verkligen olika bud, nunnorna vill skicka mig till Quito eller att jag jobbar pa ett barnhem har i tva veckor och sen hos dem igen for "for dem spelar det ingen roll", svenskarna har pa plats vill att jag ska vara i ett och samma projekt hela tiden for det inte ska bli for hattigt sa byter jag nu blir det dar jag ar, medan svenska organisationen i sverige vill att jag ska ga runt for mitt jobb ar tydligen att utvardera for kommande volontarer och hur vi kan hjalpa till, inte att jobba med barnen.
Sa nu ar det nya tag, men efter att ha sett Natalies rum idag ar jag ganska overtygad att flytta dit nar den lilla ungen som bor dar flyttar ut, formodligen sondag. Sa till veckan. Da har jag gett familjen en chans och tyckt det var trevligt men det vore kul att kunna ga ur duschen pa ett rent golv och ha vatten hela tiden. Och aven kul att hora och se mer av nunnornas liv! Dock bor jag ju inne i centret dar jag jobbar sista veckorna isafall men det far bli sa, det finns TV och DVD dar pa rummet! faktum ar att det inte finns mycket att gora i denna forort till esmeraldas, Ecuadors fattigaste stad, sa lite sallskap ar inte fel. Dock ar familjen trevlig men kanske inte forevigt. Och jag langtar verkligen efter ett rent badrum med dorr.
Men man vet aldrig, imorgon kanske jag ar i Quito!? (nej mamma, det ar bara som jag sager)
Jag stannar har och ska gora mitt basta for att fa det som Prosit. Kanske gar det att ha ett litet utbyte av erfarenheter/stenciler/foton/teckningar etc. Sant jag ska undersoka och med min administrations- och organisationsadra ska det nog inte bli nagra problem. Kanns ratt kul faktiskt for som vanlig froken hade jag ju inte mycket att komma med. Och det beror inte pa mig, det beror pa rutinerna.
Snokare pa rummet
Jag hade borjat vanja mig med att de pillar pa allt NAR JAG AR DAR, att vi inte har rinnande vatten sa ofta, att de inte anvander toapapper, aldrig stadar vare sig huset eller toan, lagar mat med kranvatten.... Men att nan gar in i mitt rum nar jag inte ar hemma och anvander mina grejer, det ar for mycket. Jag var sa nara att bara packa mina saker och flytta till nunnorna. Men jag tankte att jag forst ska prata med henne, jag pratade med syrran och mamman och de vet hur arg jag ar och imorse sa mamman att hon pratat med flickan men "hon hade bara gatt in och anvant sminket, inte rort nagot annat... det kan vara latt att kanna fortroende att man far gora sa" eehh..... NEJ! Det ar INTE ok.
Men det kanns dumt att straffa hela familjen for det, det trakiga ar att det var hon jag borjade komma overens med och som fixar gratis utflykter till alla mojliga stallen....
Imorse nar jag kom till jobbet hade de kommit pa att det skulle vara trakigt for mig att jobba i kvinnocentret i tva veckor, eftersom det enda jag kan hjalpa till med ar vika klader. Och ja, jag har inte betalat 18000 for att vika klader.
Sa de vill skicka mig till ett liknande center i Quito, men nu hade de ringt organisationen och eftersom Hakan och hans fru ska fa barn i dagarna sa ville inte frun ha mig i Quito.... man kan undra hur mycket mer jag skulle vara ivagen dar an har, jag forvantade mig support var jag an ar i Ecuador (aven om jag har forstaelse att nagon far barn, men da kunde ju organisationen fixa sa inte hakan behover vara pa galapagos nu och nagon annanstans de forsta 10 dagarna efter fodseln)
Sa det blir kanske ett dagis for fattiga barn har i esmeraldas. Dar jag jobbar nu ar de ju inte fattiga som jag trodde fran borjan, utan det ar ett vanligt dagis, styrt av nunnor.
Sa vi far val se vad som hander, i eftermiddag ska en grupp ungdomar komma (de skulle kommit imorse blev jag tillsagd) sa om de kommer ska de mala och greja och jag ska hjalpa till.
God fortsattning i Esmeraldas!
Tuff start
Familjen ar snall och trevlig, speciellt mamman. Pappan sager inte sa mkt utan star mest i slakteriaffaren. Den maste jag ga igenom varje morgon och det luktar blod och dod och jag vill inte tanka pa att det ar det dar jag ska ata. Alltid annars bara gatt forbi sanna stallen och tankt att jag aldrig kan forsta de som koper kott som legat/hangt ute hela dagarna.... Imorse gick jag rakt in i en lang svans av nat slag som stack ut ur frysen.
Dottrarna i familjen ar varre an jag nansin kunnat dromma om. De vill bara val och ar trevliga men sen jag kom har de inte lamnat mig ifred for en enda sekund. De foljer efter mig, ar det inte den ena sa ar det den andra som kommer in pa mitt rum, lagger sig i sangen och pillar pa ALLA mina saker. Allt ifran underklader till dagbok pa svenska, ater mitt godis, tar ut packning ur packpasar, haller upp klader (tack och lov har de inte provat nat an) och jag gruvar for att lamna det for de ska ga in och rota. Jag har inget hemligt men nar vi inte ens har innertak skulle jag garna vilja ha mina saker ifred iallafall. Och de ar totalt utseendefixerade. De har kommenterat HELA mig och de tycker jag ar fin sa jag ska val ta det positivt men jag tycker INTE om att bli uppvisad for andra. Jag ar redan sedan hela mitt liv sjukt less pa "vad lang du ar!" "Vad stor du blivit" och nu ar det ideligen "titta pa varan svenska, hon bor i mitt hus!" Igar skulle ena dottern ta med mig ut och ata, jag ville inte men blev overtalad. Hade valdigt garna atit mammans lagade mat och bara tagit det lugnt eller foljt dem till kyrkan. Igar var kvallen da alla katoliker ritade kors i pannan. Hade varit kul och se. Men jag var inne i stan, efter att hon ljugit for en annan kompis att jag var sjuk sa vi kunde aka till dessa istallet for det skulle vara nara snygga killar dar. De var dock inte dar utan bara hennes kompis och dennes pojkvan pa typ 55 ar. Som betalar. Sjukt ackligt. Och da far hon jag bor med for sig att visa upp min mage for sin kompis, bara for den ar platt! Det acklade mig till tusen... Att killar och man i alla aldrar visslar och ropar pa gatan har jag borjat vanja mej vid, men att inte fa vara ifred hemma... Personlig integritet? Nagon?
Jag blev varnad att kustmanniskor skulle va mycket mer oppna och dra med en pa saker utan att fraga men jag tankte inte pa att familjen kunde va sa... Nasta vecka kommer Natalie, hon ska bo hos nunnorna sa far jag inte lugn och ro far jag val hanga dar. Men det blir sakert battre snart, kanns langt med en manad just nu bara.
Forsta dan pa jobbet idag ocksa, det var ingen barnlek. Lange satt jag bara och tittade pa och tankte att jag maste fa ha atminstone en introduktionsdag da jag inte gor sa mkt. Men det ar 36 barn i gruppen pa tva larare. Dock var inte alla har nu for det ar skollov och dessutom varit karneval sa idag var det bara drygt 20 barn.
Forst var vi inne till ca halv elva fran atta och det enda som hande var att vi sjong en sang tva ggr, "bad" fader var (pa spanska saklart) och sa at barnen att inte slass. for slass gor de hela tiden. Sen skulle vi ga ut och jag skulle dela ut kex till dem och da blev de som galna, de ryckte och slet i mig och slog mig. Som riktiga tiggarbarn och INGEN lyssnar nar man sager at dem. Jag vet inte om det ar en fordel eller nackdel att ha jobbat pa dagis och fritids men jag tror nastan att det ar en nackdel. Kanns sa hopplost att inte kunna gora nagot. Jag ar sa van att allting funkar nagorlunda och att barnen protesterar i borjan ar inget konstigt eller att de testar en... Men de slar alla froknar. Och froknarna sager bara snalla saker tillbaka, och det ar ju tur det att de inte slar dem.
Men alla har med sig lite olika saker att fika och sa blir de ju avundsjuka pa varandra naturligtvis och ingen vill ge nagon annan nagot. Dela med sig eller bjuda existerar inte. Och nar de kommer pa morgonen ar de hela och rena, och har med sig lekklader. Sa byter de om och dar kring halv elva gick vi ut i en timme. Klockan halv tolv var lunchen och da var det totalt kaos, alla skulle ata samtidigt och froknarna bara sprang runt och hjalpte till. Pa nat otroligt satt far de det att funka anda. Sen kom det jag blev mest forvanad over, alla skulle duscha! Da ska vi tvatta stjarten pa alla ungar och nog vet jag att det behovs for de gar sjalva pa toan och far bara papper nar de ska bajsa. Och varannan har diarré for nagra har jag foljt med iallafall och nagra vill ju ha hjalp ocksa.
Och imorrn ar inte den riktiga froken dar och de tva praktikanterna som var dar idag (och igar tydligen) ar inte heller dar. Froken ska skicka sin dotter och jag hoppas den andra lararen som var med da och da idag ar dar, annars kan det bli jattejobbigt. Det tar emot lite att duscha dem alla ocksa, jag vanjer mej val men just nu har jag lite bacillskrack... De har ratt mkt myggbett och manga har influensa. En hade feber hela dagen, diarré och klagade pa ont i magen och det enda de gjorde var att ge honom febernedsattande... Tufft for en 3-4 aring.
Och jag verkar ska va i den gruppen, 3-4 ar. Lite grann med de storre barnen (upp till 5 da de borjar annan skola) och lara dem lite engelska. Vore skont att ha nagot att gora for efter lunch kom andra chocken. Da ska ALLA sova! 20 st pa samma stora madrass i det enda lilla rummet till forfogande. Det var ju saklart stort omojligt. Ska bli intressant att se om det lyckas en enda dag denna manad att fa alla upp till 36 barn att somna.
Sen skulle de inte gora nagot mer forran de slutade sa de vaknade eftersom och borjade slass och innan foraldrarna kom var det viktigaste av allt att de blev vattenkammade. Foraldrarna fick inte komma in i rummet utan fick saga vem de skulle hamta sa gjorde vi iordning dem. Ombytta tillbaka till kladerna de kom i, uniformen oftast.
I borjan av dagen var jag nara att borja grata flera ggr av hemlangtan, langtan att styra upp nagot, hopploshet att inte kunna, varme, orattvisa etc. Och jag skulle onska mamma var har och kunde hjalpa mig, jag har vetat att hon och de andra pa prosit och kornetten och alla pa sofiehem varit bra men inte hur duktiga de ar och hur langt vi kommit i barnomsorgen i Sverige. Det kommer bli en laaaaang manad. Men det kandes battre mot eftermiddagen och kanske kan jag gora nagot iallafall. Och barnen borjade fa lite respekt och manga ville sitta i knat och sa (saklart de som slass mest) En pojke slog mig och forsokte ha sonder min troja och skrek att jag var dum och nar jag fragade varfor sa svarade han "for att du inte alskar mig".
Esmeraldas
Just nu haller alla tummarna for min mage, eftersom hon som var har tidigare blev sjuk och fick aka hem (till Sverige) efter fyra dagar.
Var forbi pa dagiset/centret och det var jattefint och barnen kom direkt och kramade mig =)
Dar ska jag nog trivas bland nunnor, barn, symaskiner och annat.
Nu har hon visat mig internetcafèet med det snabbaste internet och det ar verkligen snabbt!
Hemma har jag eget rum men det finns inga innertak sa det ar ratt oppet och lyhort men det vanjer man sig nog vid. Hanger redan myggnat i taket sa det hade jag inte behovt slapa med mig. Men jag slipper iallafall behova be om att satta upp ett sjalv om inte de anvander...
Har e sjukt varmt och fuktigt men jag gillar att modet darmed ar kortkort, linne och flipflops. Jag ska nog tacka mig lite mer p.g.a. min nobla farg (icke-farg) men staden ar mycket mer levande an Quito och det gillar jag! Harutanfor spelar ca 15 grabbar volleyboll, 20-talet ungar leker i en klatterstallning och de som har affarer langs gatan ligger i hangmattor och vantar pa kunder. Me like.
