Marknad i Otavalo och Cotacachi
Lordag ar stora marknadsdagen i Otavalo som ligger 2 h norr om Quito. Jag och mina trogna kumpaner Sandra och Natalie akte dit och strosade runt for att kopa lite souvernirer och varma trojor och sockar eftersom det ar sa fruktansvart kallt pa natterna i Quito.
Det var en stor marknad och mycket folk men trots det sa ar det turistigt och det mesta ar samma i varje stand. Helt otroligt stotte vi ihop med tva av paren som var i djungeln samtidigt som oss! Varlden ar liten. Och pa Lordagar ar det Otavalos marknad som galler. (Den haller pa alla dagar men ar storst pa lordagar, sags vara en av sydamerikas basta)
Kopte lite fler souvernirer och forhoppningsvis kommer ett paket sa smaningom hem.
Darefter akte vi upp ytterligare ca 30 min till en liten stad, Cotacachi, som ar kant for sitt lader. Strosade i nagra sma stand pa en marknad, shoppade lite och sen havde jag ur mig att jag ju alltid velat ha en laderjacka, tank om jag skulle hitta en nu for bra pris. Jag hittar aldrig nan som ar bra pris, och om den ar dyr blir jag for krasen, sen varvar jag mellan att vilja ha akta skinn och att vara lite emot det... Men tror ni inte jag ser en och koper den. Den ar ursnygg, med lostagbar huva (och huva ar ju ovanligt pa laderjackor, annars ar den ratt vanlig) men den ar jattemjuk och superlatt!
Nar vi skulle ta bussen tillbaka hande det sjukaste... ett "mirakel". Vi fragade nagra som var uppenbara amerikaner om de ocksa vantade pa bussen och de sa "ja, fast vi har en egen" och da vi fragade pa skamt om de hade plats till Quito svarade de ja! Sa vi hakade pa och precis nar vi stiger pa sager hon som ar ledare for gruppen (Happy feet, jag trodde forst det var en bantarkurs for alla var jattetjocka, men de tvattar fattiga barns fotter och ger dem strumpor och skor) att "och ni behover da inte oroa er, for vi ar kristna!"
Det kan man ju vara, i lagom mangd. Detta visade sig vara i overkant och det var en missionsresa for ovan namnda happy feet-projekt. Jattebra initiativ dock!
De ville beratta sina fralsningshistorier for oss och det ar ju intressant att lyssna pa och nar de borjade fraga ut oss blev det lite svart att veta hur man ska balansera med sina egna asikter. Da han horde att jag var intresserad av religioner generellt och att bade jag och natalie spenderat tid i mellanostern sa hamtade de sin pastor som var valdigt palast. En san person har jag all respekt for, men det ar inte konstigt att en sa palast och retorisk person far med sig en hel busslast "i guds namn".
Men inte nog med det, de fick vara adresser och ska skicka information, en bok om judendom (formodligen varfor kristendom ar mer ratt) och en film. Det ska sannerligen bli intressant att se och lasa! Och det menar jag pa allvar, for jag tycker verkligen det ar intressant. Huruvida gud finns eller inte haller jag personligen helt atskilt fran alla religioner. Men pastorn holl med mig och sa att religioner, inkl. kristendom, men fenomenet religion, ordet, inverkan pa samhallet, ar korrupt.
De visade sig bo i en forort till Quito men lockade med oss med lofte om mat och vi hade antingen att valja pa att ta taxi direkt eller ata forst. Sa med en grupp pa ca 20 superkristna kanner man sig inte oroad precis. De bodde i ett gigantiskt hus som vardparet har i en fin del av Quito med grind till bade huset och kvarteret.
Fick se alla skor (alla 14 personer hade tva fyllda resvaskor var, bara personliga saker i handbagaget!)
och blev bjudna pa jatteacklig soppa med massor av olja och klimp i. Till det kanelbullar och lask... Men fore det naturligtvis bordsbon, i en stor ring dar de tackade gud att de fatt traffa oss och sa att de skulle be for oss etc.
Nar de bestallt taxi at oss kom det fram att de dessutom skrapat ihop till taxipengar sa vi skulle kunna folja med dem sa det slutade med att vi gick 4 dollar plus vardera, efter att taxin var betald. Snacka om ovantad vandning pa dagen!
Det var en stor marknad och mycket folk men trots det sa ar det turistigt och det mesta ar samma i varje stand. Helt otroligt stotte vi ihop med tva av paren som var i djungeln samtidigt som oss! Varlden ar liten. Och pa Lordagar ar det Otavalos marknad som galler. (Den haller pa alla dagar men ar storst pa lordagar, sags vara en av sydamerikas basta)
Kopte lite fler souvernirer och forhoppningsvis kommer ett paket sa smaningom hem.
Darefter akte vi upp ytterligare ca 30 min till en liten stad, Cotacachi, som ar kant for sitt lader. Strosade i nagra sma stand pa en marknad, shoppade lite och sen havde jag ur mig att jag ju alltid velat ha en laderjacka, tank om jag skulle hitta en nu for bra pris. Jag hittar aldrig nan som ar bra pris, och om den ar dyr blir jag for krasen, sen varvar jag mellan att vilja ha akta skinn och att vara lite emot det... Men tror ni inte jag ser en och koper den. Den ar ursnygg, med lostagbar huva (och huva ar ju ovanligt pa laderjackor, annars ar den ratt vanlig) men den ar jattemjuk och superlatt!
Nar vi skulle ta bussen tillbaka hande det sjukaste... ett "mirakel". Vi fragade nagra som var uppenbara amerikaner om de ocksa vantade pa bussen och de sa "ja, fast vi har en egen" och da vi fragade pa skamt om de hade plats till Quito svarade de ja! Sa vi hakade pa och precis nar vi stiger pa sager hon som ar ledare for gruppen (Happy feet, jag trodde forst det var en bantarkurs for alla var jattetjocka, men de tvattar fattiga barns fotter och ger dem strumpor och skor) att "och ni behover da inte oroa er, for vi ar kristna!"
Det kan man ju vara, i lagom mangd. Detta visade sig vara i overkant och det var en missionsresa for ovan namnda happy feet-projekt. Jattebra initiativ dock!
De ville beratta sina fralsningshistorier for oss och det ar ju intressant att lyssna pa och nar de borjade fraga ut oss blev det lite svart att veta hur man ska balansera med sina egna asikter. Da han horde att jag var intresserad av religioner generellt och att bade jag och natalie spenderat tid i mellanostern sa hamtade de sin pastor som var valdigt palast. En san person har jag all respekt for, men det ar inte konstigt att en sa palast och retorisk person far med sig en hel busslast "i guds namn".
Men inte nog med det, de fick vara adresser och ska skicka information, en bok om judendom (formodligen varfor kristendom ar mer ratt) och en film. Det ska sannerligen bli intressant att se och lasa! Och det menar jag pa allvar, for jag tycker verkligen det ar intressant. Huruvida gud finns eller inte haller jag personligen helt atskilt fran alla religioner. Men pastorn holl med mig och sa att religioner, inkl. kristendom, men fenomenet religion, ordet, inverkan pa samhallet, ar korrupt.
De visade sig bo i en forort till Quito men lockade med oss med lofte om mat och vi hade antingen att valja pa att ta taxi direkt eller ata forst. Sa med en grupp pa ca 20 superkristna kanner man sig inte oroad precis. De bodde i ett gigantiskt hus som vardparet har i en fin del av Quito med grind till bade huset och kvarteret.
Fick se alla skor (alla 14 personer hade tva fyllda resvaskor var, bara personliga saker i handbagaget!)
och blev bjudna pa jatteacklig soppa med massor av olja och klimp i. Till det kanelbullar och lask... Men fore det naturligtvis bordsbon, i en stor ring dar de tackade gud att de fatt traffa oss och sa att de skulle be for oss etc.
Nar de bestallt taxi at oss kom det fram att de dessutom skrapat ihop till taxipengar sa vi skulle kunna folja med dem sa det slutade med att vi gick 4 dollar plus vardera, efter att taxin var betald. Snacka om ovantad vandning pa dagen!
Kommentarer
Trackback
